Hade precis vaknat när min favorit "farbror" Mats, från mitt förra jobb i Stockholm ringde sitt veckosamtal för att kolla läget och prata lite grann. Ha är så go och en kär vän.

Nu har det blivit klart att alla mina armband ska till Stockholm och T64, som det kallas där jag befann mig i mitt förra liv. Ska lämna av dom hos en fd kollega på söndag kväll så får dom ligga där på jobbet en vecka. Det har varit önskemål därifrån att dom vill se , klämma, känna, prova armbanden. 

Igår kväll kom Sonia, en kvinna med sommarstuga här på Aspö och köpte 9 st armband i ett huj. Så nu måste jag göra 9 st likadana igen, för att ha och visa. Kul! Tack Sonia!

I måndags hände något som gjorde mig så oerhört glad. Det ringde på dörren och där står min gamla chef från WM data/Logica tiden. Jag har haft så oerhört många chefer som kommit och gått, den ena sämre än den andra, men Torgny, han är topp 10, en av dom absolut bästa chefer jag någonsin haft. Det är han och mina nuvarande chefer är outstanding. Han kom bara för att hälsa på och höra hur läget var, han hade läst i tidningen. Det var lycka! 

Annars har det inte hänt så mycket, tog en lång promenad igår för att lämna en beställning armband. När jag gick hemifrån var det ljust ute, när jag skulle gå hem igen var det becksvart ute. Det var som att någon dragit ner rullgardinen. 

Som tur är har jag blivit mer förståndig och mindre fåfäng än tidigare ;-) Så jag hade reflexväst på mig, vilket innebar att jag överlevde hela vägen hem. 

Dom jag lämnade armbanden till hjälpte mig att få komma till Löt och deras varma bassäng för att börja på vattengymnastik. Det är ju exakt det jag behöver, och krypa ner i varmt vatten och röra på mig. Redan idag ska jag iväg! Tack snälla S&M. Det är guld värt för min onda lekamen :-D

Jajustja, i måndags, efter fd chefsbesöket, hade jag en riktigt usel em. Vet inte vad som hände, eller varför. Någon hade ivarjefall skruvat på alla kranar, på fullt. Jag gick och snorade, och snyftade och tyckte synd om mig själv hela eftermiddagen. Mycket hushållspapper gick åt. Inget positivt tänkande hjälpte då inte. Sen kom Göran hem, släppte alla sina saker och gav mig en björnkram, då brakade det loss ordentligt, det var ju exakt den kramen jag behövde då, det visste ju inte han, han blev orolig och undrade vad som hänt. Men det var ju just det, ingen anledning till tårarna fanns ju. Herreejösses, vissa dagar förstår jag inte på mig själv, hur ska då någon annan kunna göra det? 

Annars känns denna dag som en bra dag! Ingen som har misshandlat mig inatt. Bara dom vanliga plågorna, dom är jag van med, så dom står jag ut med. Försöker att inte låtsas om att dom finns

Mina Nepaleser ser lyckliga ut. Då blir mamma lycklig :-* Och hjärtat sväller över!