Livet känns ganska ok. Febern är borta, det onda under revbenen gör något mindre ont. Däremot är det någon som försökt slå av min vänstra handled inatt. Så onödigt. Låt mig vara ifred när jag sover. Förra gången var det den andra handleden som någon misshandlat, det höll i sig någon vecka. En stor knöl som värker som tusan av att bara titta på den. 

Nåväl, så länge som min behandling fortfarande fungerar så kan jag ta nästan vilken biverkning som helst. Herregud, vad gör väl en trasig handled, jag har ju 2 :-)

Mina armband finns fortfarande uppe i Stockholm, kommer hem i slutet av veckan, dom drar tydligen fortfarande in pengar. Tack snälla söta Farbror Mats som sköter om försäljningen av dessa! 

Jag håller på att lära mig en ny variant av armband. Makram'e. Vansinnigt roligt. Vansinnigt pillrigt. Jag har redan fått beställning på en sådan, men jag vill öva lite mera först, för jag vill att dom ska vara perfekta. 

Den här veckan ska jag få gå på massage. Någon slags specialmassage för oss cancerpatienter. Ska bli underbart. 

Jag är alltså en cancerpatient. Tycker inte om. Jag läste en artikel om malignt melanom häromdagen. Ca 500 personer/år dör av den cancern. Jag upplyste Göran om att jag tänker sannerligen inte tillhöra en av dessa 500, och så grät jag en skvätt. Vi är 10 miljoner människor i Sverige. Av vilken anledning skulle just jag råka ingå i den lilla summan på 500? Så tusan heller! Inte en chans! Jag ställer inte upp på det! Jag vägrar!

Annars får jag nog säga att senaste veckan, trots feber och värk har varit ok. Jag har inte gråtit på flera dagar, förutom när jag läste artikeln. 

Nu ska jag börja ta tag i min dag. När jag la mig igår, hade jag tänkt läsa en stund, Julia hade andra planer. Efter en lång stunds trampande,  placerade sig på större delen av min kudde, sen la hon sig som ett klistrat frimärke utmed mig, och så började hon spinna. Finns nog inget mer avslappnande sätt att somna på :-D Alla borde ha en Julia katt i sin säng. Topp!