Dag 334. Min dag idag :-)
När jag vaknade tyckte maken att jag kändes varm
Nej, nej, nej, inte idag, det går inte, vi skulle ju till Stockholm. Kollade med min knastermometer, ena örat sa feber, andra örat sa ingen feber, testade första örat igen, då sa den ingen feber. Bra, så fick det bli. Ingen feber.

Åkte iväg till Stockholm, var lite tidiga så jag hann springa in på röda korset, vilket jag egentligen inte gillar att handla på eftersom att jag anser att alldeles för mycket av deras pengar stoppas i fickor på dom som redan har. Mycket ska ha mer, dom som inget har behöver alltså inte så mycket. Eller? Nåväl, jag letade gamla smycken till min armbandstillverkning, hittade ett par halsband, jag köper bara sådana som har någon slags ädelstenar i sig. Hittade en liten hög halsband som jag sen klipper sönder, 80:- alltså ett fynd. Hann även hoppa in på myrorna där jag hittade ett halsband med turkoser. Det blev också mitt.
Upp till lägenheten och träffade det nya paret som vill hyra min lägenhet. Supertrevliga, dessutom så är dom vänner med nuvarande hyresgäst som är en kanontjej. Jag ansåg mig inte behöva mer referenser än så. Vi skrev kontrakt. Allt klart! Underbart, dom sköter själva om skiftet så jag behöver inte komma dit och styra och ställa eller för den delen städa. Så nöjd.
Satte Göran på ett café och sprang in på Åhléns, köpte en hel skräldus med ljus för halva priset. Eftersom jag har ljuslyktor står i trädgården och alltid lyser så gör jag av med ljus som ingen annan jag känner.
Lycka nr 2: igår satte jag ut min kära veteranmoppe på blocket. Det är en turkos mustang som jag förälskade mig i för 15 år sedan, och som jag tjatade mig till att få köpa av en kollega. Jag körde den hem 1 och en halv mil, sedan dess har jag inte använt den. Hm. I höstas så servade min pappa moppen och bytte ut det som behövdes så den är superfräsch. Flera personer har hört av sig, men spec en man som bara VILLE ha den. Han var inte ens intresserad av att pruta, bara jag kunde se till att få igång den, för han hade båda tummarna i handen, så skulle han hämta den i morgon. Så bad han på sina knän om jag kunde hålla den till honom i morgon kl 18. Självklart. Lovar jag något, ja, då står jag för det. Han fick hela söndagen på sig. Så imorgon måste jag skicka ut maken för att hjälpa mig få igång pärlan, den har tillochmed originalväskorna kvar.
Det har verkligen varit en dag som gått min väg idag! Hela dagen. Jag trodde det skulle vara jobbigt med Stockholm, men tvärtom, satan vad det piggade upp mig att få trängas, knuffas en stund.
Jag måste ta mig dit snart igen, för en nyckel har kommit bort, och det är bara jag som får hämta ut den. Självklart så var nyckelsmeden stängd idag. Alltså måste jag ta en till dag i storstan, kanske passa på att luncha med några gamla kollegor?
Idag mår jag bra. Idag har jag varit glad hela dagen. Inte en endaste tår har trängt sig fram. Idag, har varit min dag

2 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Dag 332. Dagarna flyter ihop...
Nästa inlägg: Dag 338. Jobbångest
Tack Anna!
:-):-) - Grattis!! Välförtjänt!!