När jag till slut lyckades öppna ögonen som bara inte ville idag, så fann jag ett medd från sonen i Australien. Jag blir så lycklig när han hör av sig och berättar att allt är bra. Han söker jobb för brinnande livet och håller på att ta körkort. Tack älskade make för att du bidrar även till hans körkort  :-* Om han sen får använda det i Sverige har jag ingen aning om. Men jag har en känsla av att han kommer att bli kvar, där långtbortistan. Jag har alltid varit förberedd, han är helt enkelt sådan sort som måste iväg. Någonstans. Australien tycker jag är helt ok  :-D 

Jag säger som Ida, 7 år, dagarna går så fort. I måndags fick jag besök av Susanne, känt varandra drygt halva livet. Men ibland kan det gå flera år utan att man varken träffas eller hörs. Hon hade laddat med stavar, termobyxor, kängor med broddar. Sen gav vi oss ut. Var ute och gick i 1 1/2 timme. Underbart. Lagom kallt och snön vräkte sådär lagom ner. Tack för en härlig em Suss! 

Vi var ett gäng tjejer som höll ihop, ganska många år sedan nu vi träffades alla. Tappade kontakt osv. Sista gången vi hade fest tillsammans var hos mig. Ojojojoj. Vi har väl lagom hämtat oss nu. Avslutade den kvällen med att sitta i vår dubbelsäng och dela på en flaska päronconjak. Då var klockan 5 på morgonen  8-) 

I går knöt jag på kängorna, drog på termosarna och ryggsäck. En gång i tiden var jag fåfäng. Det har gått över. Det som gäller nu är att inte frysa, inte halka och bryta lårbenshalsen. Jag tar tillochmed på mig mössa =-O det skulle aldrig ha hänt för ett år sedan. Jag gick till bussen, åkte in till stan och åt lunch med finaste X svägerskan Ylva. Gick sen till Elins jobb för att åka med henne och hämta Ida. Så gick jag från Finningeskolan till tågstationen för att ta bussen hem igen. Så knallade jag tillbaka hem. Blev på halva vägen inbjuden på en kopp kaffe hos ett par grannar. Det blev ett par kilometer igen. 

Känner mig duktig ;-) men jag har bestämt att min kondition ska vara bra, för en dag kommer jag att ha nytta av det! Nu ska jag till Eskilstuna för att träffa kuratorn 1 timme, för att direkt efter åka på vattengymnastik. Hejochhå!

Ser fram emot morgondagen, då ska jag återigen till Eskilstuna för att äta lunch med kollegorna och vara med på ett möte. Längtar! 

Jag mår bra, (det onda kan jag ta bort), jag känner mig harmonisk och lycklig, livet känns faktiskt helt ok :-) Jag passar på att njuta av det tillståndet.

En fundering har jag, jag har kontakt med en tjej nere i Småland som har samma diagnos som jag har. Hon äter samma gifter som jag, fast 1 månad längre. Men, skillnaden är att hon går och tar PET röntgen var tredje månad, och går till hudläkaren var tredje månad för att kontrollera hudkostymen. Varför gör inte jag det? Varför tas ingen sådan röntgen på mig? Hm. Måste ta upp det med min Andreas nästa besök.