Känns märkligt. Jag brukar ha något inbokat varje dag. Ibland för mycket så det känns som att jag bara vill skrika, NEJ, låt mig vara ifred idag. Jag vill inte. Jag vill inte träffa någon. Jag vill inte åka iväg på något sjukhusbesök. Jag vill bara vara ifred och umgås med mig själv. Idag får jag göra det ;-) 

Jag ska ut i ovädret och gå! Dagens plan!

Medan jag låg och sov var maken ute och snöplogade så att alla som bor här ute ska kunna ta sig till jobbet. En del personer är märkliga. Speciellt dessa som inte måste iväg på morgonen. Det viktigaste så tidigt på morgonen är att vägarna är plogade, först den stora, sedan dom mindre. Ändå ringer makens telefon, - Varför är inte min infart plogad än? Hur ska jag kunna öppna grinden för att hämta tidningen? Varvid han försöker förklara att jag kommer tillbaka, men först måste vägarna plogas. Då kan det dessutom vara personer som inte alls betalar för någon plogning, utan maken plogar där bara för att han är snäll, enligt mig åt helsike för snäll ibland  >:o Tack för det. Eller - vem är det som plogar idag? Den personen har lagt snön åt fel håll! Själv skulle jag aldrig kunna hålla mig lugn och fin i dessa samtal, utan skulle upplysa personen om att ta snöskoveln och ta bort snön själv. På våran gård får han INTE komma och köra med plogen. Jag skottar själv upp gångar där man ska gå, och så har jag en bil som tuffar och tar sig fram hur mycket snö det än är   :-D (Golf TDI). Anledningen är att det är smidigare att skotta upp gångar än det är att kratta tillbaka allt grus i vår. 

Fick ett meddelande från sonen i går kväll. Lycka :-D Det känns så konstigt, han skickade över sin adress, hade varit på IKEA och handlat. Det känns så definitivt. Han bor i Australien, har lägenhet i Stockholm och posten går till mig. Sicken röra :-\ 

I lördags morse frågade maken mig om vi ska åka till Sydney i oktober? Herregud vilken fråga =-O Blev helt ställd. Han hade redan tittat på flygresor. Business class. Eftersom det är en så vansinnigt lång resa så anser han att det är enda alternativet för att jag ska orka. För då kan jag sova och inte sitta inklämd i en ministol med kroppen framåtlutad. Jag blir rädd, livrädd. Oktober. I vilket tillstånd är jag i oktober? Men å andra sidan kan jag inte tänka så, jag får inte tänka så. Tänk om, tänk rätt!

I fredags var jag som sagt inte med på pub kvällen. Istället så kom min IdiPidi hit och höll mig sällskap. Fredagsmys i soffan. Kl 21 sov vi båda som utslagna. Resten av helgen har varit så lugn och skön, har gjort en massa makram'e armband i olika varianter. 

Idag har jag en bra dag!