Dag 356. Inget inbokat!
Känns märkligt. Jag brukar ha något inbokat varje dag. Ibland för mycket så det känns som att jag bara vill skrika, NEJ, låt mig vara ifred idag. Jag vill inte. Jag vill inte träffa någon. Jag vill inte åka iväg på något sjukhusbesök. Jag vill bara vara ifred och umgås med mig själv. Idag får jag göra det
Jag ska ut i ovädret och gå! Dagens plan!
Medan jag låg och sov var maken ute och snöplogade så att alla som bor här ute ska kunna ta sig till jobbet. En del personer är märkliga. Speciellt dessa som inte måste iväg på morgonen. Det viktigaste så tidigt på morgonen är att vägarna är plogade, först den stora, sedan dom mindre. Ändå ringer makens telefon, - Varför är inte min infart plogad än? Hur ska jag kunna öppna grinden för att hämta tidningen? Varvid han försöker förklara att jag kommer tillbaka, men först måste vägarna plogas. Då kan det dessutom vara personer som inte alls betalar för någon plogning, utan maken plogar där bara för att han är snäll, enligt mig åt helsike för snäll ibland Tack för det. Eller - vem är det som plogar idag? Den personen har lagt snön åt fel håll! Själv skulle jag aldrig kunna hålla mig lugn och fin i dessa samtal, utan skulle upplysa personen om att ta snöskoveln och ta bort snön själv. På våran gård får han INTE komma och köra med plogen. Jag skottar själv upp gångar där man ska gå, och så har jag en bil som tuffar och tar sig fram hur mycket snö det än är
(Golf TDI). Anledningen är att det är smidigare att skotta upp gångar än det är att kratta tillbaka allt grus i vår.
Fick ett meddelande från sonen i går kväll. Lycka Det känns så konstigt, han skickade över sin adress, hade varit på IKEA och handlat. Det känns så definitivt. Han bor i Australien, har lägenhet i Stockholm och posten går till mig. Sicken röra
I lördags morse frågade maken mig om vi ska åka till Sydney i oktober? Herregud vilken fråga Blev helt ställd. Han hade redan tittat på flygresor. Business class. Eftersom det är en så vansinnigt lång resa så anser han att det är enda alternativet för att jag ska orka. För då kan jag sova och inte sitta inklämd i en ministol med kroppen framåtlutad. Jag blir rädd, livrädd. Oktober. I vilket tillstånd är jag i oktober? Men å andra sidan kan jag inte tänka så, jag får inte tänka så. Tänk om, tänk rätt!
I fredags var jag som sagt inte med på pub kvällen. Istället så kom min IdiPidi hit och höll mig sällskap. Fredagsmys i soffan. Kl 21 sov vi båda som utslagna. Resten av helgen har varit så lugn och skön, har gjort en massa makram'e armband i olika varianter.
Idag har jag en bra dag!
5 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Dag 354. Guantánamo
Nästa inlägg: Dag 359. Igår raderar jag
Hej Marie!
Jag skulle extremt gärna tjuvlyssa då du utrycker ett par väl valda ord till gnällspik som besvärsde dig med gnäll över oplogad postlåda - om du hade varit själva plogdamen :-). . . Tror dessutom gnället skulle upphöra omedelbart! :-)
Det här skrev du för några dagar sedan. Säkert har du hunnit med några "bokade" dagar sedan dess. Tänk om det är så som Pippi hävdade, hon ville ju gå i skolan - för att kunna få sommarlov. Fanns inte dom där bokade dagarna, hade kanske inte dom obokade - varit samma obeskrivliga njutning. . .
Sydney - here she comes! Se för sjutton till att hålla vägarna plogade - i oktober! :-)
Kram!/Anna
Hahaha, du gör mig glad. Visst har du rätt, ang Pippi. Jag blir lite trött på att umgås med mig själv, om det blir för många dagar med mig :-)
För det mesta är jag en väldigt vänlig person, MEN när någon är dum mot de mina, då kan jag bli som en tiger. Idag är det torsdag, igår kväll ringde min lilla, stora prinsessa och påminde mig om det. För torsdagar är ju våra egna dagar då jag hämtar henne efter skolan och vi sen bara har en mysdag. Ofta hänger vi på bibblan, fikar, och sen ligger i varsin saccosäck och läser. Dom dagarna är gulddagar! Kram på dig!
Hej. Hållermed dig att Göran o grabbarna som plogar är vägens riddare. Inte en gång har det varit några problem. Kommer över med några halsband som jag kom över. Sydney låter mycket frestande. Kram från susanna
Välkommen Natta! Vi är ju ännu inte så många som har denna vidriga diagnos. Än. Så min blogg har hjälpt en hel del som sökt på nätet. Går din vän på ngn behandling? Eller är han i första stadiet där det inte spritt sig? När jag fick detta för 6 år sedan var det ett sketet födelsemärke som innehöll malignt. Då tog dom även bort lymfar, även dessa innehöll maligt. Ännu en operation då dom dom bort massor av lymfar, dom var inte smittade. För ett år sen kom det tillbaka. Tyvärr då spridd till lungorna och en stor tumör i armhålan. Jag går på en behandling sedan snart 1 år, medicinen heter Tafinlar som jag äter 2 ggr/dag. Går på röntgen varannan månad för att se att behandlingen fungerar. Är det något du undrar eller har frågor, så fråga på. Det verkar tyvärr som att olika landsting kör med olika varianter av behandling och kontroller. Det kan vara bra att dela erfarenhet med varandra så man inte får sämre behandling än andra! Om du orkar så läs igenom bloggen, den innehåller allt från första chocken, den usla behandlingen jag fick till att börja med och all ångest över att inte veta hur lång tid man har kvar :-( osv. Du får så gärna höra av dig igen! Ha det bra /Marie
Har hittat till din sida. En vän har haft malignt melanom flera år och gått på kontroll var 3:e månad. Nu ska han in o ta bort hela lymfkörteln i armhålan.
Skrattade igenkännande åt din plogningsbeskrivning och att det är lättare att skotta gångar än att kratta tillbaka gruset på sommaren. Ska kika på dina andra inlägg sen - nu när jag hittat hit.
Ha en bra dag!