Precis där jag ligger och sover. Vi använder varken rullgardin eller persienner utan låter dagen komma in i sovrummet när den vaknar. Dessutom sover vi fortfarande med öppet fönster, ja, alltså bara en liten springa. Så där ligger jag med nästippen stickande ovanför täcken i ett svinkallt sovrum och en sol som strålar på mig när jag sover. Inbillar mig att det fyller mig med massor av energi ;-) tron kan göra mycket. Det stör mig uppenbarligen inte. För jag sov ända till kl 11. 

Gårdagen började ju så bra, jag pratade med sonen. Bara det kan rädda en hel dag, men sen var det dax igen. Förmiddagen fortsatte sedan i  samma usla anda som dagen innan. Jag gick runt med tårarna rullandes och näsan snorandes. Kollade om jag hade feber, kände ju inte riktigt igen mig själv. Jag kanske var sjuk, alltså mer sjuk än vanligt  ;-) Men nej, toktermometern sa nej, i båda öronen. 

Göran kom med sin bil som jag skulle få låna. Jag var tvungen att köra tillbaka honom till dagens arbetsplats. Blev lite sen alltså. Grät hela vägen in till stan.

Sen vände det :-D 

När det kommer en prinsessa i en sjöblöt vinteroverall, som kastar sig i min famn och frågar varför jag är så sen? Hon kan inte klockan än. Hon går efter en annan slags inre tidräkning och vet exakt när jag brukar komma. Då vände det och jag blev lycklig i hela kroppen. Jag riktigt kände hur jag fylldes av energi och kärlek ifrån henne, och jag sög i mig. 

Dagens aktivitet var redan färdig planerad. I ryggsäcken hade hon sitt EGNA lånekort på biblioteket, att få ett EGET är en milstolpe i en 7 årings liv. Så vi skulle börja på biblioteket, sen talade hon om att hon fick ont av sina vinterstövlar. Så mormor, skulle vi kunna titta efter ett par nya? Ja, svarar då mormodern, vi kan gå och titta. Såklart. Hon lånade 3 böcker och 1 film, själv, med sitt EGNA kort. Efter att vi fikat så låg vi i soffan och läste Bellmanshistorier. Jag läste tack och lov, för där gällde det att sålla hårt. Hon skrattade så hon tjöt. Ärligt måste jag erkänna att jag var inte riktigt lika road. Herreejösses vilken dynga =-O 

Vidare till det lilla köpcentrat, där hon kom på att hon bara måste ha ett paket att ge pappa när han fyller på söndag. Ett alldeles eget paket, från bara henne. Hittills har han bara fått teckningar från henne. Ok, paket till pappa inköptes. Vidare till skoaffären, här i Strängnäs har vi ingen av dessa stora skoaffärkedjor. Utan bara en riktig gammeldans skoaffär. Dom använder sig inte av MinSko priser. Å andra sidan så är det kvalitet skor. Det blev ett par superfina Timberland kängor. Det fanns endast ett par i hennes storlek vilket avgjorde saken. Det var alltså meningen. Hon studsade sjungandes ut från affären i sina nya kängor. Hennes lycka är min lycka :-D

Sen gick färden vidare hem till familjen där maten stod på bordet. Mamman blev grön av avund när hon såg kängorna, exakt sådana ville hon ha. Sorry mamman, nu för tiden är det barnbarnen som kommer i första hand ;-) Det där med att hon fick ont av hennes andra vinterstövlar var något nytt som mamman inte kände till  :-D Smärta kan komma fort!

Hon for genast ut och lekte iklädd sina nya stövlar, och jag fick en egen stund med lillPrinsessan. Goa, fina, underbara lilla tjej. Hon fick ett makram'e armband av mig som hon själv hade bestämt vilka färger det skulle vara, men en pärla på. Det var lycka för henne, hon frågade 24 gånger om hon fick sova i det, jag svarade 24 gånger att hon får alltid ha det på sig, alltid.

Jag åkte hem, lika glad, lycklig och harmonisk som jag var motsatsen ett par timmar tidigare. Tack min älskade lilla familj för att ni finns i mitt liv. Ni är mina lyckopiller!

Idag mår jag bättre. Hoppas dagen fortsätter så för ikväll ska vi till goda vänner på födelsedagsmiddag.