Jag bli galen. Nåväl, jag hann ivarjefall med min torsdag med PidiPhu innan febern slog till igen. Hon stod klar och väntade. Dagens plan var, först fika på bibblan. Vi lånade en bricka och gick ner till lekparken och fikade. Där fanns 2 tjejer i hennes ålder som bodde hos sin mormor denna vecka så dom passade på lekparken just denna torsd em. Oblyg som som mitt hjärta är så gick hon helt sonika fram och frågade om dom skulle leka. Hon är en kopia på sin Nickebror när det kommer till att vara blyg eller inte. Han har helt oblyg och Elin hade fått all blyghet. Vi gick bort mot hamnen där det finns en liten strand. Tjejerna kastade stenar på isen och hade vansinnigt roligt. Ända tills Ida hoppade upp på en sten en bit ut i vattnet. Och. Plurrade :-\ Det blev tvärtyst. Sen började jag gapskratta. Vad gör väl en liten plurrning i strandkanten. Att bli arg finns inte på kartan. Vad skulle bli bättre av det :-) Slutlekt. Tjejerna gick hem och vi gick mot bilen. Hand i hand, skrattandes. Du och jag mormor. Lycka  :-* 

Hon vill att jag ska komma och titta på när hon har gymnastik på söndagsmorgonen. Jag sa att det är svårt eftersom det är så tidigt och jag har ju så ont i kroppen då. Då gick vi igenom saken igen. Det är bra, att ta det i lagom doser. 

Jag förklarade att när jag var lite så smorde man inte in sig när man var i solen, och bara därför så fick jag en sjukdom i ett födelsemärke, du vet det där stora märket jag har på ryggen. -Ja, jag förstår. Men tydligen fick dom inte bort allting så nu har jag fått tillbaka sjukdomen och måste nu äta medicin, helknäpp medicin som gör att jag får så ont. -men varför måste du då äta den medicinen.  Jo, det måste jag göra för att inte sjukdomen ska bli värre. Jaha. Men när ska du sluta äta den då? Du förstår lilla hjärtat att jag kan inte sluta äta den, den kommer jag alltid att vara tvungen att äta, så jag kommer alltid att ha ont i kroppen. Jaha, jag förstår. Så var vi klara för denna gången. Jag tänker ta det i små doser med henne, så att hon kan ta in det. Jag kommer att ta det i hennes takt, när frågorna kommer så svarar jag på dom, på hennes nivå.

På kvällen var jag och Göran på teater/musik på thomasgymnasiet. Minns inte vad det hette. Men jag mådde inte bra. Somnade innan dom hann starta. Sov mig igenom hela föreställningen. Hem och kröp ner i sängen och somnade. På morgonen skulle vi till lägenheten i Stockholm för att byta badrumsskåp.

Det blev inget Stockholm för mig, vaknade med 38 i feber och ännu en gång hade tåget tagit en sväng genom vårat sovrum på natten och försökt krossat mig. Lyckades ganska bra faktiskt. Göran fick åka själv. Jag stannade hemma och grät. Han är ju så snäll så jag bryter ihop. Han behöver ju inte åka och fixa i min lägenhet. Jag tog tårarna med mig och kröp ner i soffan. Sov i 3 timmar nästan.  :'( 

Han köpte med sig Mc Donalds mat med hem. Så vi kröp ner i soffan och hade lördagsmys. På natten vaknade jag av att Julia prompt skulle dricka ur min flaska med vatten. Hon ger sig inte. Hon har ju till och med ett eget glas, men bara ska dricka ur min flaska. Det slutade med att hon slog omkull hela flaskan, fan vad mycket vatten en flaska innehåller. 

Nu är det lördagsmorgon och jag känner mig bättre igen. Hoppas dagen fortsätter så ;-)