Jo, det är sant, fick den frågan härom dagen. Vad svarar man på den? Har faktiskt fortfarande inte kommit på något bra svar. Annars brukar ju bra svar dyka upp i mängder efteråt. Antog att munnen gick fortare än hjärnan. Har nu förstått att så var det inte, eller så går alltid den munnen fortare. 

Mår fortfarande skrutt. Varannandagsfeber hela tiden. Ingen energi. Trött. 

Igår var det 20 år sedan min systers make dog i leukemi. Han blev dryga 20 år. Deras dotter var 10 månader. Hade det varit idag hade dom nog klarat honom. Hade jag fått spridd melanom för 5 år sedan, då hade dom inte klarat mig. Forskningen går framåt med blixtens hastighet. Tack. Tack. Tack.

Dagen som deras dotter föddes kommer jag aldrig att glömma. Vilken upplevelse. Eftersom pappan gick på behandling och var fruktansvärt sjuk så låg han i en egen säng i förlossningsrummet. För att få se sin dotter födas. Jag var den som fick förlösa henne =-O När hennes lilla huvud började titta fram sa barnmorskan till mig - varsågod, nu får du ta över. Och det gjorde jag! Vilken upplevelse. Så faktiskt är jag delägare i Ellen!

Som mormor har man vissa privilegier. Man får skämma bort sina barnbarn. Det gjorde jag i måndags, jag gjorde en Prinsessa så lycklig att det bara bubblade av lycka i mig själv. Telefonen ringde vid 5 tiden, det var en Prinsessa som ringde och grät så hon nästan inte kunde prata. ALLA utom hon hade cykel. Livet var fruktansvärt orättvist. Hennes mamma visste vad jag hade i bilen. På förmiddagen hade jag köpt en ny cykel till Sessan. När jag hade fått henne att lugna ner sig lite sa jag, men du, vet du Ida vad jag har i bilen. Neeeej, det vet jag inte. Jag har en cykel ligger där till dig. Knäpptyst. Åhhhhhh mormor, kan du komma med den nu med en gång? Självklart. Men den måste monteras ihop lite grann först, hade tänkt göra det innan överlämningen, men nu blev det ju panik. Åkte in med cykeln, pappa Tom och jag monterade ihop den. Sen var det full fart. Full lycka. Jag tror vi var lika lyckliga båda två  :-D 

Tackochlov är lillsyrran lika lycklig än så länge av att få släpa runt på syrrans gamla cykel. 

Har man bara 2 barnbarn kan man skämma bort dom med tex cyklar. Men en vän till mig har 12 barnbarn och 7 barnbarnsbarn. Då får man hitta på andra saker att skämma bort med om man inte vill hamna hos fogden  :-\. Dessutom tillkommer kärlek. Den kostar inget att ösa över dom små liven  :-*