Ber om ursäkt chefen! Jag brukar inte vägra order. 

Min storchefen är militär, jag har arbetat 15 år nu i det militära och är van att ta order. För första gången gör jag en ordervägran. Chefen beordrade mig i förrgår att NU var det dax att bli frisk. Det var en order! 

Idag är det fredag, jag ligger i sängen och dricker kaffe. Har drygt 38 i feber. Det här kanske är mitt normaltillståndet numera =-O Det värsta med att ha feber på en torsdag är att jag då måste svika min Prinsessa, jag kan inte hämta henne på fritids då. Då värker det i mitt hjärta. Jag frågade hennes morfar om han möjligen kunde rycka in för mig. Tyvärr så kunde han inte för han jobbade den torsdagen :-( 

Jag avvaktar över helgen och ser åt vilket håll det barkar av. Så länge febern inte överstiger 38,5 är jag nöjd. Jag är fullkomligt livrädd för att dom ska bryta min behandling. 

Igår kväll satt jag i min göra armbands fåtölj och "jobbade" på beställningar. Somnade tydligen  :-\ Vaknade kl 03 med ett stort ryck, pärlor i mängder for åt alla håll och kanter, det bara smattrade pärlor över hela golvet, släpade mig upp i sängen till gubben och Jullan. Jullan hade tydligen saknat mig för hon kom krälande upp på min kudde och la tassen på min axel, och la sig så där nära att hennes morrhår kittlade mig i ansiktet. Så gott :-* 

Har nu tillbringat en halvtimme i telefonen med kollegan Yvonne. Vilken fantastisk människa hon är. Oj, vad jag saknar dig tjejen. Oj, vad jag saknar alla mina underbara kollegor. Oj, vad jag saknar mitt jobb. 

Men det är bara att gilla läget, ni är där och jag är här. Fast det snart gått ett år sedan jag gick hem med chocken under armen, så håller dom mig fortfarande och alltid uppdaterad. Varje vecka är det någon som ringer eller mailar. Jag ger inte upp. En vacker dag SKA jag komma tillbaka. En vacker dag har dom hittat en behandling som tar död på cancern, inte bara bara tillfälligt klubbar ner dom metastaser som pluppar upp. 

Nu ska jag jag ta tag i jobbet med att plocka pärlor som ligger utspridda över hela golvet. Sen ska jag sätta mig och lyssna på Ring P1. Är det ett ålderstecken?