Dag 429. Gick fel väg
Fredag och helg. Inte alltid så lätt för mig att göra skillnad. Speciellt nu när maken har börjat med jordbruket. Då finns det ingen skillnad på vanlig dag och helg. Alla dagar och kvällar är jobb.
Häromdagen gjorde jag som min son sagt till mig att göra. Att gå barfota runt gården ivarjefall en gång om dagen. För att få kontakt med moder jord Men jag gick fel väg, jag tänkte mig en tur till postlådan, på vägen dit har dom fyllt på grus, inte sådan där runda sköna stenar, utan sådana där stora, sylvassa stenar. Hm. Gjorde ont satan
från postlådan till huset tog jag en annan väg. Jag kan tala om att myrorna har vaknat till i miljontals. Hur fort jag än gick så anföll dom mina fötter och lyckades klättra upp och bita mig. Blev nästan smått hysterisk. Denna tur innebar att jag dagen efter inte kunde gå på fötterna pga att dom var alldeles trasiga på grund av dom förbaskade stenarna? Måste alltså leta upp en bit gräsmatta som myrorna inte tagit över så får jag knalla runt där en stund.
I veckan betalade jag vår resa till Turkiet. Hoppas, hoppas, hoppas nu bara att vi kommer iväg. Svaret på den frågan får jag den 7 maj. Nervös? Ja, och livrädd att det blir fel svar. Hörde på radion igår om en man som skrivit en bok som heter " Att stå bredvid cancer". Han heter Ola Ringdahl. Har just skickat efter den boken. Jag tror att, om inte annat så är den boken till stor hjälp för Göran att läsa. Han pratade speciellt om den hemska, fruktansvärda, ångestfyllda veckan mellan röntgen och röntgensvar. Kände så väl igen mig. Den veckan bryter ner mig fullkomligt. Jag blir så liten och det är omöjligt att styra tankarna åt rätt håll. Jag gråter för allt och inget. Troligen känner Göran ungefär likadant. Då ligger mitt liv i Andreas händer, och vi kan inte göra någonting. Nog.
Lara gjorde min dag idag Mina älskade knoddar på andra sidan jorden kommer hem i december och firar jul här. Det är lycka för mig. Att ha hela, stora, tjocka familjen samlad. Hon ser fram emot att få göra snögubbar
OMG, hur ofta är det vi har snö på julen? Hon tror nog att vi alltid har snö bara för att vi har vinter. Jag vill inte slå undan benen för henne och berätta att det är väldigt sällsynt med snö på julen i Sverige.
Igår var det torsdag. Den dagen håller jag nu ALLTID reda på. Torsdag är mormor och IdiPidi dag Eftersom jag för tillfället mår oförskämt bra så bad jag att få hämta lillPrinsessan också. Ida tog sig till dagis i sina roller blades, jösses, och Lovis blir så glad när vi kommer att mitt hjärta nästan brister. Stannade på vägen hem för att mumsa på glass i kylan. Torsdagar är lyckodagar!
2 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Dag 425. Ibland är jag så lycklig
Nästa inlägg: Dag 433. Dagen D är här
Klart det är snö över jul i år!! Klart du/ni kommer iväg till Turkiet!! Marie, hur kan du tvivla! (Förstår jag väl, men jag vill inte du ska BEHÖVA tvivla. . . )
Kanske jag också ska läsa den där boken, kanske skulle få mig att känna mig mindre "ensam". . . Den där "veckan" är fasansfull på alla sätt och vis, för den som står bredvid - är den också en av dom ensammaste, för vi kan inte prata om våra känslor kring den. Huvudpersonen har ju fullt sjå med sina känslor och tankar, inte kan vi belasta den med våra fjuttiga - i jämförelse. . .
Ha det gott i vårsolen Marie. Solvarm kram, till Dig!/Anna
Kloka tankar! Som vanligt :-) Jag förstår att den bredvid har en fruktansvärd vecka. Den veckan. Idag är det röntgen. Imorgon börjar veckan, eller rättare sagt dom 2 veckorna. Kram Marie