1 år. Jag har varit sjukskriven i ett helt förbaskat år nu. Jag fattar inte var tiden tagit vägen. 

I morgon är dagen D igen. Jag, maken och Elin ska till doktor Andreas. Jag är skräckslagen, fullkomligt livrädd. Fungerar behandlingen fortfarande? Ibland tycker jag att min tumör i armhålan har vuxit, ibland tycker jag att jag inte känner den. Jag vet inte vad som är rätt >:o Men det får jag veta i morgon!

Jag har varit usel på att skriva. Inte orkat. Har börjat skriva, men inte avslutat.

(Anna) Jag mår ganska ok. Har inte ramlat ner i gropen någon mer gång. Har satt järnstängsel omkring. Gråter, det gör jag till och från. Det har blivit en del av mitt liv.  Mest när jag är ensam. Men vi skrämde slag på grannarna. Vi har alltid flaggan uppe. Jag tycker den är vacker och vill ha den fladdrandes i vinden jämt. Men så hade den börjat gå sönder så maken tog ner den för att jag skulle laga. Vilket fick en del grannar att tro att det hänt något med mig. Underbara grannar, det har jag det! Jag fick sätta fart och laga flaggan, så nu är den på topp igen.

På valborgsmässoafton har vi brasa på våran gård. Som alltid. Efteråt hade vi pub i bygdegården. Jag tog med mina armband för att sälja, endast på grund av att goda vänner till oss har sin dotter i Nepal. Hon var där när jordbävningen startade. Hon och hennes vän försöker samla in pengar för att hjälpa till genom att köpa tält och förnödenheter. Jag sålde för 1.500 och dom pengarna gick till Nepal och Sofia.

I måndags var jag på taktil massage. Var lite orolig för massagen. Om det nu var så att det var den som utlöste min ångest förra gången. Å andra sidan kanske det var meningen att den skulle komma ut? Jag pratade med min massösrska om detta och visst, en sådan massage kan utlösa allt möjligt. Men det behöver inte vara av ondo utan det kan vara saker som helt enkelt behöver lösas upp och komma ut. Men det känns lite jobbigt för mig som alltid ska ha full kontroll. Nu blir det till att lära om, jag behöver faktiskt inte bita ihop jämt. Tycker jag börjar bli bra på det :-D 

På kvällen fick jag vara med om något speciellt. Det är helt ok att tycka att detta är flum. Jag fick distanshealing av en person som jag av en slump stötte på. En person som jag nästan är uppvuxen med. En person som är barn till mina föräldrars bästa vänner, nu tyvärr döda sedan många år. Hon är medial och håller dels på med healing. Hade ingen aning?

Det var en riktigt skön upplevelse. Jag förberedde mig genom att krypa ner i sängen med ett tänt ljus bredvid mig, och Frodo på magen. Jag kan inte förklara mer. Man måste vara med om det själv.

Ikväll ska vi på Melanomföreningens årsmöte. Intressant!

I söndags kom en god vän hit med sin katt. Hon har flyttat från landet in till stan och katten vantrivdes i lägenhet. Det fungerade ganska bra. Katten älskade att ligga i min skaparfåtöljen tillsammans med mig och mysa. Igår tyckte jag det var dax att släppa ut honom en sväng eftersom han skrek förtvivlat och stod och krafsade på ytterdörren.  Jag tänkte att han kunde vara med mig i trädgården och pyssla. Blåsning. Han lurade mig. Han hade bara väntat på att bli utsläppt, för han drog som en avlöning. Jag tillbringade dagen med att gå Aspö runt och leta och ropa. Sen tog jag cykeln och letade över ett större område. På kvällen gick Göran och jag ut och letade och ropade. Ingen katt! Kattens matte/husse kom ut och gick runt och letade och ropade. Nix, ingen katt. Han är förmodligen halvvägs hemma till det landet han bodde på tidigare. Känns fruktansvärt. Här tar jag hand om en kär familjemedlem, så tappar jag bort honom. Han har halsband så jag hoppas att han kommer till rätta igen.