Dag 483. Få blommor, aldrig fel!
Igår, onsdag, hände något speciellt. Det finns en herre i Skåne som följer min blogg. Dessutom så mailar vi varandra. Han har samma skit sjukdom som jag, men annorlunda. Han har tumörer på hjärnan och strålas. Han började med samma behandling som jag går på, Tafinlar, men dom pillerna höll på att ta död på honom, så han fick en annan variant, som har ännu värre biverkningar.
Nåväl, igår ringde det på dörren, där står 2 herrar med en bukett blommor. Blommorna är från min vän i Skåne, en av herrarna är hans son. Som av en händelse bor i Strängnäs Min Skåne vän tyckte synd om mig när jag blev sjuk i Turkiet och ansåg att jag behövde muntras upp med blommor
När jag väl hämtat mig bjöd jag in männen på kaffe. Jag som älskar blommor blev så otroligt överraskad och glad.
När vi sitter och pratar kommer vi fram till att min Skåne väns son har en, ja om det var en bonus son eller om det var en syster son, eller liknande kan jag inte minnas, men hursomhelst så bor han i Australien. I exakt samma stad som min Niklas, i samma stadsdel, i ett villaområde. Det skulle inte förvåna mig om dom bor grannar Att en värld som är så stor kan vara så otroligt liten. Det var nästan så att håret reste sig på armarna.
För en gång skull så är jag inte ensammen om att var sjuk. Nu har jag någon att pyssla om. På avstånd kan jag lova, om det nu inte är för sent redan. Maken ligger i halsfluss. Hög feber och så ont i halsen att han inte ens kan svälja saliven. I have been there och vet hur fruktansvärt ont det gör. Stackars liten. Tror det är första gången på 15 år som jag ser honom så sjuk. Må dom högre makterna vara med mig nu, så att jag slipper åka på samma sak. På lördag skulle vi ha min födelsedagsmiddag för vännerna, jag varnade att den kan bli inställd med kort varsel pga sjukdom. Men då var det ju faktiskt inte Göran jag hade i tankarna?
Idag slutar IdiPidi 1a klass. STORT Jag förstår bara inte hur det gick till? Var tog dom senaste 8 åren vägen? Jag får vara med på avslutningen, sen blir det middag på filtar i Månsons Trädgård. Det brukar bli en geggaröra utan dess like
med mycket skratt.
Jag har ont. Ont i min högra armhåla. Tycker jag känner en ny knöl. Kan vara inbillning, inte värken, men knölen. Ska ta tag i det på måndag.
Har fått massor av beställningar på makram'e armband och makram'e fotlänkar med miracle pärlor. Alltså kan jag inte ligga här i sängen längre utan måste upp och aktivera mig.
Just nu är det lika spännande att kontrollera posten varje dag. Väntar svar från Stygg Hansa. Dom har begärt ut mina journaler. Orkar inte närmare gå in på vad det gäller just nu, men, blir det avslag, då blir det också överklagan. Från mig! Det känns som att dom alltid försöker dra ut på tiden. Så att det hinner bli för sent för ersättning. Bara det kan göra att jag står på båda benen länge, länge till.
Envis och tjurig, dom egenskaperna har jag fortfarande kvar
4 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Dag 481. Igår lärde jag mig något nyttigt!
Nästa inlägg: Dag 488. Till doktorn
Tack för att du var med idag. Det är lika viktigt för Ida som att vi är där ❤️
Och så får du hälsa Göran att han ska krya på sig! Inte kul att ha "halsfluff" 😄
Tur att det var sol så jag kunde ha solglasögonen på mig :-) Så vackert och jag är numera så känslig :-) En sådan dag är guld värt för mig. Göran ligger ff i halsfluff, ska hälsa!
Tack för kaffet☺.
Ja du Marie. Ibland är världen lite😀. Det är mina barns kusin som bor i Australien. Han vet mycket väl vilken restaurang det är😀.
Tänk att stora världen egentligen är så otroligt liten! Jag berättade för Nicke. Han tyckte det var helt sanslöst :-) Jag förvarnade honom att kanske en kille i 20 årsåldern kommer in och säger hej! Tack för besöket. Det var jättekul att ni kom!