Dag 488. Till doktorn
Jag har ont. Fan så ont. I hela kroppen är jag van att ha ont. Det är ok, det beror på biverkningar. Men jag har en längre tid haft värk i min högra armhåla. Berättade det för Marie och hon förde vidare till Dr Andreas. Så jag fick en tid hos honom idag.
Nu är det inte bara den molande värken i armhålan, utan min arm börjar gå i strejk. Kan inte röra den som jag vill. Det känns som att det antingen ligger något i vägen eller om man tänker sig en gummisnodd som är alldeles för kort. Jag kan inte böja armen bakåt, tex knäppa upp bh bandet som jag är van med genom att bara slänga bak armen, men det fungerar inte längre. Inte heller att lyfta upp armen, eller att klia sig på andra axeln är det slut med. Något är fel.
Jag kände mig tjatig när jag pratade med Marie, men så sa jag till henne att det är mitt liv det handlar om, det är det enda jag har och det kan bli satans så mycket kortare om jag inte håller koll på mig själv. Då fick jag en tid till Andreas.
Eg skulle IdiPidi sova hos mig igår, men det fungerar inte när jag ska till doktorn. Hon hade funderingar över varför, varför jag skulle till doktorn.
Så då kom ett tillfälle igen att berätta om min sjukdom. Jag tar det i lagom doser, när tillfälle dyker upp, på hennes nivå. Jag sa att mormor har ju en sjukdom, det har jag ju sagt, och den sjukdomen gör att jag måste äta den elaka medicinen som gör mig dålig. Ja, jo, hon var med. Så talade jag om att jag hade ont i armhålan och att doktorn skulle titta på det. Ok, så långt var hon med. Men varför har jag fått den sjukdomen? Jo, för att när jag var liten, och när jag var ungdom så skyddade jag mig inte från solen. Jag använde aldrig solskyddskräm. För att det gjorde man inte när jag var liten. Och det har gjort att jag har fått den här sjukdomen. Så när din mamma vill smörja in dig och din lillasyster, bråka aldrig med henne då, bli inte arg för att det är tråkigt. Låt mamma smörja er massor, för det är jätteviktigt. Ok, hon var helt med på noterna.
Nästa gång jag ska till onkologen, för att ta prover och fylla på medicinförrådet, då ska du få följa med mig och se vart det är jag åker och vad jag gör. Men du ska veta att du kan få se en massa människor som inte har något hår! För i vanliga fall gör den här medicinen att man tappar håret. Men inte på mig jag har istället fått ännu mera hår och ännu krulligare. Allt avslutades med ett skratt
Klara för denna gång.
Men det är dax att inviga henne i mitt nya liv lite mer, pö om pö. I hennes takt, och jag hoppas verkligen att det inte finns någon därute som är så fullkomligt korkad och nämner något om min sjukdom för henne DET är det bara jag och hennes föräldrar som gör! INGEN annan. Men jag är helt övertygad om att folk är så pass förståndiga att inte nämna det för henne. Det har varit en diskussion om det tidigare, och jag vet att i min vänskapskrets finns ingen så korttänkt. Jag hopppas och förutsätter att det är likadant utanför den kretsen. Jag tror gott om alla människor, och ska man nu prata om mig, och det är helt ok, så förutsätter jag att man gör det så att inga barn hör på! Basta!
Solen gassar in i sovrummet vi använder aldrig rullgardin eller annan mörkläggning utan passar på att få så mycket solljus som bara är möjligt denna korta tid. Ja, möjligen då när Ida sover här, har ingen lust att hon ska vakna kl 5. Så nu är det dax att rulla ur sängen och börja dagen.
Känns tryggt att få träffa doktorn idag
3 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Dag 483. Få blommor, aldrig fel!
Nästa inlägg: Dag 490. Här går det undan :-)
:-) Du Anna gör mig alltid glad! Har inte tänkt på saken. Bh alltså. Framknäppt. Med tanke på att hela jag har ändrat storlek så borde jag inhandla ny bh. Så får det bli! Tack och kram på dig Anna. Önskar dig en skön och förhoppningsvis ledig midsommar!
Tack! :-) En skön och smärtfri sommar önskar jag dig! Också! Såklart!!
Kram på dig Marie! Säkert klokt att inkludera din kära prinsessa, denna lilla förståndiga varelse som står dig så nära. . . . Det finns numer BHar som knäpps fram utan att för den skull vara ammBHar (varför skulle egentligen ammande mödrar ha större behov än oss övriga kvinnfolk - att kunna knäppa BHn fram. . . ?), fast det vet du kanske redan. . . All lycka och välgång till dig kära medmänniska!! Kram/Anna