Nix! Himlen får faktiskt vänta!

 Drygt 500 dagar sedan den här skiten började? Helt otroligt. 500 dagar är nog mer än vad jag från början trodde att jag hade kvar. Jag har bra läkekött, även vad gäller metastaser, tydligen!

Flaggan är nere och jag har inte "hunnit" blogga på evigheter. Sorry att jag oroat många. Flagglinan gick sönder, flaggan hamnade på gräsmattan och Charlie käkade upp flaggan till oigenkännlighet. Min IdiPidi har varit här mycket, vilket innebär att jag inte har haft tillgång till min padda. För det är på paddan jag bloggar. Visst, då tänker en del att blogga då när hon har somnat. Går inte. Vi somnar samtidigt. 

Nu är jag tillbaka. Det tog 3 dagar efter röntgen som Andreas ringde, av någon anledning kände jag på mig att jag skulle få samtal just den dagen. Så jag gick runt med mobilen i handen hela dagen. Men i ca 1 timme befann Ida och jag mig i en affär där det inte fanns någon som helst mottagning. När jag kom ut till bilen förstår jag att jag missat 3 samtal. FAN  

Jag ringde Göran för att höra med honom om matinköp, då berättade han att dr Andreas hade ringt honom och berättat att röntgen såg lika bra ut som vanligt  Inget som ökat, inget som minskat och inget nytt som tillkommit. Lycka. Lät tårarna rinna lite bakom mina solglasögon eftersom jag hade IdiPidi med mig. Svårt att förklara annars. 

Dagen efter kom min härliga kollegor och bjöd mig och Göran på lunch på Hornudden. En underbar eftermiddag. Och då slog jobblängtan till. Igen. 

Frodo har fått flytta hem till sin matte igen. Den här gången för alltid. Det var 3e bettet gillt. Elin låg i våran säng för att få Ida att somna. Frodo låg och sov i sängen. Rätt som det är vänder han sig om och hugger Ida i handen, så pass att det gick hål. Dags för ett nytt spritomslag. Tack och lov såg handen fin ut på morgonen. Om ändå den dumma karln förstod vad han förstör för sig själv. Om han fattade vad han går miste om. Att få bo på landet, att få gå ut och in som han vill, att vara kelad och älskad av dom mänskliga varelserna i hushållet. Men nehejdå då, istället gör han bort sig fullständigt. Kommer att sakna honom, han är verkligen en otroligt charmig och härlig katt, dock med för mycket kli i tänderna  

Igår fick Ida följa med mig till onkologen. I vanliga fall så fylls mitt tablettförrådet på, jag vägs in och töms på blod. Klart. Därför tänkte jag att det blir bra att ta med henne för att få se vart jag åker. Men min sköterska hade semester så då fick jag ett annan bemötande, ett bemötande som jag troligen skulle ha vid varje tillfälle. Hm. Lotta pratade först lite med Ida, sen satte jag Ida med paddan för att få prata i lugn och ro med Lotta. Hon gick igenom hur jag mår, hur mina smärtor är, när dom är värst och var på en skala. Jag berättade hur jag gör, att jag är lite försiktig med att ta mina värktabletter, så att jag inte tar för många. FEL. FEL. Jag ska aldrig behöva gå med smärta. Någonsin. Jag trodde jag gick på dom starkaste, det gör jag absolut inte. Så hon hade ett annat förslag till mig, en speciell tablett var 12 timme, och svagare däremellan om jag behöver. Jag ska alltid ta innan jag får ont. INTE vänta. 

Det här borde jag ha fått reda på tidigare, med tanke på att jag har så ont på mornarna så det känns som om tåget prickat mig ett antal gånger under natten. Så ska jag INTE behöva ha det??? Till och med Ida har förstått hur hon ska hjälpa mig på morgonen för att kunna sätta mig upp. Behöver jag "pudra näsan" på natten måste jag ta mig fram genom att hålla mig i väggarna. Nåväl, denna nya sköterska skulle ta upp detta med min Andreas. 

När jag var på väg till Eskilstuna så ringde Andreas, bara för att kolla läget. Han berättade då att nästa röntgen kommer att bli inom 2 månader. För sen tar han pappaledigt och han vill träffa mig strax innan för att kolla av. Enl sköterskan är han den läkare som har bäst kontakt med sina patienter, han bryr sig verkligen. Han ville helst inte att jag skulle behöva träffa någon annan läkare, om inget speciellt inträffar. Sen hoppas vi att allt är lugnt då och att är lugnt tills han kommer tillbaka. Känns så otroligt bra  

Ett sista litet inlägg  Idag var jag med mina Prinsessor till badstranden, bara för att resten av deras gårds alla barn skulle dit. Brrrrr. Ida kastade sig helt hemningslöst i, den lilla samma sak, såklart. Sen fick jag hota dom för att få upp dom ur vattnet. Hur är det möjligt att ligga i och leka i 17 gr? Ett dopp ok. Inte för mig, men för en del. Men man badar INTE i 17 grader