I fredags var Göran och jag inne på ICA maxi för att handla. Just då av alla tillfällen ringer min telefon. Hemligt nummer, alltså sjukhuset. 

Jag svarar, ståendes bland hundratals personer som också ska handla. -Hej Marie, det är Andreas. 

Jag letade upp ett ställe ett hörn i affären, bakom en pelare, där fanns inga andra personer. Satte mig ner på golvet. Han berättade att sköterskan Lotta hade tagit upp mina smärtor med honom. Jag ska absolut inte gå med smärtor, för min kropp behöver jobba mot cancern, inte mot smärtor. Dom ska bort. Bort. Bort.

Han berättade att han nu skrev ut långtidsverkande tabletter som skall tas med 12 timmar emellan. Däremellan ska jag ta en sort som verkar akut, samt en spec sort långtidsverkande alvedon. Med andra ord ska jag knapra piller mest hela dagarna. Känns ju sådär.

Ok. Började i lördags kväll. Fortsatte i går morse, samt resten av dagen. Mådde verkligen så dåligt av pillerna. Sov mest hela dagen. I morse väckte Göran mig för nytt intag av giftpiller samt "inte ha ont när jag vaknar pillret." Sen sov jag till halv 12, nytt piller. Gick ner i köket och tvingade mig att tömma diskmaskinen. Det fick räcka, la mig på soffan och sov till klockan var 15. Då släpade jag mig upp i sängen i stället. Här befinner jag mig nu. 

Jag undrar om dom försöker ta livet av mig onödigt tidigt? Eller om det, vilket jag hoppas, tar sina dagar innan jag vant mig med den nya medicin. 

Visst, värken i kroppen är borta! Helt underbart! MEN istället har jag fått en huvudvärk, som gör att jag gärna skulle slå lilltån i ett bordsben bara för att få ont någon annanstans. Har fått feber, är skakig, ja listan skulle kunna bli lång, men jag slutar där. Om det inte blir bättre så ringer jag på onsdag och ber om att få gå tillbaka till mina gamla tabletter. Jag mår hellre bra och går med värk än att jag slipper värk och mår skit hela tiden. Jag måste ju ha ett liv också!

På torsdag SKALL detta hemska vara borta. Då åker jag, min älskade dotter och min bästa, finaste kompis IdiPidi till Hasseludden för ett dygn SPA. Ingenting, absolut ingenting får hindra mig! 

Bara så du vet Elin, Du kör!