Det finns vänner och så finns det vänner. Jag är utrustad med så otroligt många fantastiska vänner. Dom bara finns här för mig när jag som mest behöver dom. Ibland undrar jag vad jag gjort, varför just jag har dessa underbara personer omkring mig. Hursomhelst så är det lycka :-* Dessutom har jag min underbara familj. Elin, min älskade unge, vi hörs flera gånger om dagen och så Nicke, mitt Lilltroll, vi hörs inte så ofta, men när han skriver, så skriver han så makalöst att jag storbölar varje gång jag läser hans meddelande. Göran, bästa maken, vad gjorde jag utan dig? TACK för att ni finns <3 

I måndags hade jag en låg, tråkig, hemsk dag. Mörka, negativa tankar. Tårarna kom och gick hela dagen. Pratade med Elin på kvällen, försökte trycka bort tårarna men hon hör ändå. Hon skällde på mig -Du får inte sitta själv hemma och deppa! Längtade bara till kvällen för att få gå och sova.

På tisdagen åt jag min veckolunch med X-svägerskan Ylva. En av veckans höjdpunkter :-D. På eftermiddagen kom min fantastiska, fina vän Cicci Anduri. Vi har känt varandra i 55 år. Ibland har det gått många år utan att vi haft kontakt. Men sen fortsätter vi där vi slutade förra gången. Hon är min klippa (y) Tiden bara rinner iväg när vi träffas, vi har så mycket att prata om. Och vi kan prata om allt. På kvällen kom Susanna, bästa, finaste grannen med en burk nyslungad honung. Det är då den är som nyttigast, och jösses så god :-* Alltså blev tisdagen lika bra som måndagen var usel.

Igår fick jag spel. Gick och hämtade posten, fortfarande ingen journalkopia från onkologen. Det är nästan tur att man inte får prata med någon med en gång när man ringer, utan får en tid då man blir uppringd. Då hinner ilskan lägga sig lite. 

På eftermiddagen ringde sekreteraren och berättade att det varit struligt med min journal, dom hade varit tvungna att kontakta pappalediga Andreas för att klara ut vissa  saker dom inte förstod. Men NU la hon brevet på posten. Framme idag eller på måndag. 

Dessutom ringde min härliga kurator för att kolla läget. Vi bokade in en ny tid innan nästa läkarbesök. 

Hämtade min IdiPidi på skolan. Mitt sockerpiller. Min guldklimp. Min energikälla. Min lycka. Vi var som vanligt till biblioteket. Numera är det helt slutfikat med allt som innehåller socker. Så nu jagar vi tillsammans allt sockerfritt. Ganska kul. Det blev nötter, utan chokladöverdrag och sockerfri Loka. Jag hade glömt mina glasögon hemma, så Ida var tvungen att hjälpa mig köpa nya, jag ser ju förtusan inte ens vad det står för styrka på dom. TackGodeGud för en läskunnig mormorhjälpare. Hon fick bestämma, det blev ett par lila =-O

Vi gick till lekparken en liten stund, men eftersom hon vet att jag är en fryslort, så ser hon till att ta med en filt som hon lindar in mig i :-* Gullunge. Hur är det möjligt att en 8 åring är så omtänksam och vårdande?

På vägen hem till hennes mor och far hade vi ett allvarligt samtal. Ett ämne som hon bara pratar med mig om? Inte ens med sin mamma.

Min sjukdom :'( 

Hon har så många frågor och jag är så glad att hon frågar om allt som hon vill ha svar på. -Mormor, kommer du någonsin att bli frisk igen? -Var sitter din sjukdom? - Hur fick du den sjukdomen? -Varför fick just du den sjukdomen? 

Jag minns inte alla frågor, det här är bara en del!

-Nej Ida, jag kommer aldrig att bli frisk igen. Dom där elaka pillerna jag äter gör så att sjukdomen inte blir sämre, men dom gör mig inte frisk. 

-Sjukdomen sitter inuti min kropp som små pluppar, och medicinen gör att att dom inte växer och att det inte ska bli flera pluppar. Plupparna syns inte på mig, och det syns ju inte på mig att jag är sjuk. En del som äter den här medicinen tappar allt sitt hår, men inte jag, jag har fått mer :-D 

-Jag fick sjukdomen för att när jag var barn och ungdom så använde jag aldrig solkräm, och ofta brände jag mig i solen så att hela kroppen var full med blåsor. Så därför fick jag den hör sjukdomen. Så snälla Ida, var aldrig arg på mamma när hon ska smörja in dig. Det gör hon bara för att hon är så rädd om sina Prinsessor. Ok? Ok!

Tack och lov kom aldrig frågan jag bävar för. -Mormor, kan man dö av den sjukdomen? Jag tänker inte tänka ut i förväg vad jag ska svara, det blir alltid bäst spontant. 

Vi 2 har en helt makalös relation, hon läser av mig som ingen annan gör. Det är lätt att glömma att hon är faktiskt bara 8 år. 

-Mormor, du är som en extramamma för mig <3 Bättre betyg kan man inte få :-D 

Jag är lyckligt lottad 8-)