Full rulle kanelbulle. Upp och ner. Bra och dåligt. Mycket skratt och många tårar.

Ska se om jag minns allt. 

Tog tåget till Stockholm och gick ut till söder. Jag hade flera timmar på mig, så i min takt gick det bra. Så kom mäklaren. En ung tjej. Hon tyckte inte att vi skulle bygga om i lägenheten. Hon gillade den som den var. Bara fräscha till den. Kanske slipa golvet. Så talade hon om vad hon trodde den var värd idag. Med det läget som den lägenheten har så är den värd ca 3,4 miljoner??? =-O 3,4 milj. för en etta. 

Världen har blivit galen. Alltså min bästa investering jag någonsin gjort. Jag ringde på hos grannen, Britt 90 år, för att lämna in nycklarna, så Nicke hämtar dom där. Vilken makalös människa. Hon går alltid uppklädd till tänderna och är vackert sminkad. När jag berättade att Niklas kommer hem tappade hon fattningen. Hon stod och hoppade och skrek i trapphuset - Min Niklas kommer äntligen hem. Dom är bästa kompisar. Hon ringer på hos honom rätt som det är. -Niklas, jag behöver hjälp med min iPhone, eller Niklas, mitt nätverk fungerar inte osv. Sann Lycka  <3 

Så kommer veckans stora händelse. JAG VANN! Jag vann över Stygg Hansa! Det kom ett brev från dom. Jag vågade inte öppna. Lät det ligga en stund, sprättade, och lät det ligga. Till slut drog jag ut brevet och läste. Du har blivit beviljad.......... Självklart började jag gråta. :'( Av lycka. Jag var verkligen beredd på att bråka. Sen kommer tankarna. Men, tänk alla som inte orkar, kan, eller vet att dom har rätt till olika ersättningar. Försäkringsbolagen spara så otroligt mycket pengar på dessa krakar. Om inte jag hade lusläst min försäkring, om inte jag hade lagt ner timmar på att skriva till dom, då hade jag inte fått en enda krona. Nu har jag sett till att få ut allt som jag har rätt till. Trots att dom försökte neka mig. 

En morgon vaknade jag till ett meddelande från sonen. Han berättade att han satt på ett fik och läste meddelanden från mig och från Elin. Han var hela tiden tvungen att lägga ner luren på borde för att bita ihop, svälja, och torka tårarna. <3 Elin hade skickat en film där Ida står och berättar hur mycket hon saknar honom och längtar. Hon hade drömt på natten att han hade kommit hem och hur besviken hon blev när det inte var sant. I bakgrunden står LillTrollUngen och härmar varje ord Ida säger. Då blev hemlängtan för stor och tårarna gick inte att bromsa. Även jag satt med tårarna forsande utmed kinderna.

Jösses, gör vi inget annat än gråter nu för tiden. 

Jag fick ett ras häromkvällen. Bröt fullständigt samman, och bara grät. Dom mörka tankarna hade fått övertag. För det mesta lyckas jag hålla dom på en armlängds avstånd. Men nu gick det inte längre. Jag berättade för Göran att ibland känns det som att jag bara väntar på att jag ska dö. Jag känner mig som en bromskloss. För alla. Jag kan nästan inte göra något längre. Har jag inte ont så är jag för trött. Känner mig så fruktansvärt tråkig. Åker vi bort för att komma hemifrån en sväng, ja då blir jag sjuk och får feber. Just nu avskyr jag mitt liv. Pratade med syrran senare på kvällen och berättade om mitt utbrott. Hon upplyste mig om att hon skulle bli väldigt orolig om jag inte fick sådana. För då betydde det att jag sparade allt inombords och en vacker dag så spricker bubblan. Jag måste göra mig av med dessa tankar, ut med skiten bara. Tack syrran <3 

 Igår var min lyckodag. Åkte till Finningeskolan och hämtade min Stora Prinsessa. Där stod hon som en stenstod och bara väntade på mig <3  <3 . Vi började med att åka hem till henne för att plocka ihop biblioteksböckerna. Jag hade 2 kassar med kläder samt 3 st vinterjackor med mig som hon fått av Mulle. Astrid och Agnes växer. Det är bra, det är glädje. Mina barnbarn är tacksamma för att få begagnade kläder. Jag tror alla kläder passade perfekt. Hon bytte till en av jackorna så fortsatte färden mot Ica Bengtsson för inköp av nötter och varsin Loka. Men när vi kör Trädgårdsgatan fram som är enkelriktad möter vi polisen? Det som hänt är att det går runt en ung tjej med en bebis hängandes på armen, endast iklädd pyjamas. Inga ytterkläder, inga strumpor, ingenting som värmer den lilla. Mamman verkade helt väck. 

Ida och jag fortsatte till biblioteket, jag fick förklara gång på gång vad som troligen hänt, och vad poliserna troligen skulle göra. Att dom förmodligen ringde, eftersom dom pratade i telefonen efter någon som skulle komma och ta hand om bebisen. Någon som tycker om barn och ser till att den får det bra. Hela eftermiddagen fortsatte det att komma frågor. Jag tror inte frågorna är slut än, för hennes tankar och funderingar fortsätter att snurra runt i hennes lilla huvud. Hon lever i en skyddad värld där ingenting otäckt händer. Hon lever i en underbar liten familj där alla älskar varandra. Hon lever i en familj som alla barn borde ha rätt till. Dessutom har både hon och hennes syster en mormor som älskar dom ända till månen och tillbaka. Det skulle jag också önska att alla barn hade. 

Just nu är vi 3 i familjen. Min systerdotter Ellen har flyttat in, tillfälligt. Hon är nyopererad och älskar livet och lugnet på landet. Hon äskar att vara hos oss på Aspö och vi älskar att ha henne här <3 

Dagens blogg innehåller många älskar, många hjärtan men också många tårar. 

I onsdags tog jag min 3 månadersröntgen. Vilket innebär 2 veckor mardrömsväntan. Det gör inte mitt svängiga humör mindre svängigt. Står metastaserna still? Har min tumör vuxit? Fungerar min behandling fortfarande? Miljoner tankar och frågor hoppar och skuttar i mitt huvud just nu.