I måndags åkte jag en sväng till Enköping. Dom har en second hand butik där som jag inte har besökt. Hittade några smycket, annars fanns inte så mycket att hänga i julgranen. Eller rättare sagt det som fanns skulle hängas i julgranen, och det behöver inte jag. 

Gick sedan in på affären Selma Jansson för att titta på jackor. Jag var i akut behov av en ny jacka. Jag handlar väldigt lite till mig själv nu för tiden. Har den knasiga tanken att det är ändå ingen ide att lägga pengar på mig själv, jag vet ju inte hur lång tid jag har kvar, så det känns som att kasta pärlor åt svinen :-( 

Då ringer telefonen, hemligt nummer. Svarar. -Hej Marie, det är doktor Antonio från onkologen. Jag känner hur jag tappar känseln i hela kroppen. Skräckslagen. Jag säger till honom att nu blir jag fullkomligt livrädd. Det har bara gått en vecka sedan röntgen. -Nej, det behöver du inte bli. Jag ringer bara för att tala om att röntgen ser jättebra ut. Allting står fortfarande helt stilla. Dessutom vill du ju att vi ringer när röntgen är klar så du slipper vänta tills läkarbesöket. Jag blev så lycklig så jag talade om att han är numera också min idol, precis som Andreas. Han bara skrattade, vi bestämde att jag kommer på läkarbesöket som bestämt. Slut.

Då kommer känseln tillbaka, skräcken släpper och jag börjar storgråta :'( Igen. Känner att folk tittar på mig, så jag går ut i bilen och sätter mig för att gråta färdigt. Jag kan inte ringa Göran för att berätta, om jag ringer och börjar storgråta, då blir han livrädd och tror det värsta har hänt, samma med Elin. Så jag skickade sms istället. Elin ringde upp mig omgående och jag grät och grät, hon skrattade. Det är bra mamma, ut med det bara. 

Jag har fått 3 månader till. När jag torkat tårarna gick jag tillbaka in på Selma och köpte den snyggaste, dyraste jackan jag hittade :-$  =-O  :-D 

När Ida var 2 år så gjorde jag en adventskalender till henne, ett paket om dagen att öppna. Hur jag tänkte då funderar jag fortfarande över. Idag är det 2 Prinsessor, som alltså ska ha varsitt paket att öppna varje morgon. 48 paket :-\ 

Jag sliter som ett djur för att få ihop det. Lite har jag lärt mig genom åren. Som att om jag köper en stor förpackning med tuschpennor så måste jag dela upp den på flera paket och inte ge hela. Annars skulle jag ruinera mig innan julen ens har kommit. Men jag vet att har jag nu börjat med detta så kan jag inte hoppa av. Bit ihop Marie

Igår åt jag äntligen lunch med bästa X svägerskan Ylva. Det var längesen vi fick ihop en lunch nu. Sen hämtade jag IdiPidi efter skolan. Hon följde med mig till vårdcentralen för att ta influensa sprutan. Fullt med folk, jag ska inte sitta tillsammans med fullt med folk. Så jag satte mig längre bort i korridoren på golvet. Tack och lov fick jag gå före alla :-[ Sen styrde bilen oss till biblioteket. Som vanligt. Vi satt och åt våra nötter och mandariner som vanligt när en av personalen kommer och säger till oss att vi får inte fika där!! Ähhhhhh, Nehe. Ny regel? 

Då har jag en liten undran? Beror det på vad man fikar eller beror det på vem man är? För bredvid oss vid barnbordet satt en familj från stadens asylboende och fikade. Dom fick ingen tillsägelse utan det var tydligen helt ok? Vi slabbade inte, vi åt nötter. Det gjorde inte dom >:o Den kvinnan i personalen har planterat en tagg i mig, mot henne.

Annars har jag faktiskt varit i kontakt med asylboendet, om det finns något jag kan hjälpa till med, någon gång ibland. I min takt, med min ork. Fick svar att dom är tacksamma för all hjälp. Ska höra med Elin om dom har några urvuxna barnkläder hon kan avvara. 

Nu mot kuratorn. Har inte varit där sedan innan sommaren. Så det blir väl antagligen ett gäng tårar idag också :'(