Eftersom jag mådde så risigt i måndags trodde jag inte att jag skulle klara av att åka till Eskilstuna för att äta jullunchen med mina kollegor. Jag vet ju att det livar upp mig och gör mig så glad. Hade dessutom gjort iordning en hög med mistlar till var och en av dom. En tradition jag själv startat och måste hålla kvar vid. Jag åkte. Jag njöt av sällskapet. Jag mådde gott. 

Det är lite knäckande att vid 50+ få ett nytt jobb! ett fantastiskt jobb. Exakt det jag ville jobba med. Ett gäng kollegor som det nog är ganska ovanligt att få ihop i en och samma grupp. Som jag trivdes :-D Så från en dag till nästa var det slutjobbat för mig =-O Jag fattar fortfarande ingenting >:o Arg!

På onkologen i måndags pratade jag med Marie om att jag mår INTE bra! Hon kallade in jourläkaren. Han upplyste om att jag måste ha mer tålamod, hostan kan sitta i en hel evighet. Så skrev han ut kortisontabletter eftersom min vikt rasar igen. Har noll och ingen matlust. Tar nu så mycket piller att jag måste skriva lista för att komma ihåg vad jag ska ta när. 

I helgen fick jag en stor vätskefylld blodfärgad blåsa under ögat? Skickade mailkonsultation till Lara, men hon vågade inte gissa via en bild. Marsch iväg till doktor var hennes svar. Hade ingen lust med det, måste rensa ut lite läkare från mitt sociala kontaktnät. Jag avvaktade till måndagen och då hade den gett med sig?  

Inatt har jag hostat så dant att jag har legat med en handduk i handen för att hålla för munnen. Stackars maken bredvid mig får väl ingen sömn alls på grund av mig. Men å andra sidan kan han byta sovrum om han inte står ut  ;-)