Nu har jag varit frisk en längre tid. Jag har mått bättre senaste 2 månaderna än någonsin sedan diagnosen. Då räknar jag inte med att jag just avslutat penc kur, den berodde på inflammation i luftrören. Jag hade hosta, ingen stor grej. Jag mådde bra ändå. 

Jag har mått så bra att jag blivit orolig att min behandling inte fungerar längre. Hur man än mår så kan man alltid skruva till det. "Jag mår bra, då är jag nog dålig?" Hjärnan är en konstig manick.  :-[ 

Det är dessutom den jag har ont i just nu. Vaknade i morse med nästan 39 i feber och en fruktansvärd huvudvärk. En sådan där hemsk värk att man vill slå tån i en stol bara för att få ont någon annanstans. Eg började det igår med värk i ena ögat, det kändes som att jag skurit mig med ett papper, vilket jag visste att jag inte gjort, hittade tillslut en gammal tub med ögonsalva som jag i ren desperation drog i en sträng. Sen somnade jag i soffan. 

Dessutom är jag illröd i halsen och har beläggning. Halsfluss? >:o 

I morse vaknade jag av att Göran satt på sängkanten och strök mig över håret. Av ren rutin satte jag mig upp för att ta emot mina piller. Fel. Han hade redan gett mig mina piller ett par timmar tidigare, han ville bara mysa lite genom att trassla lite i håret <3 

Då kommer mitt stora dilemma. Ska jag ringa onkologen eller ska jag ringa vc? Känns som jag har en infektion, men samtidigt denna huvud/öronvärk? Pga febern måste jag bryta min behandling och det måste jag ju prata med onkologen om. Jag började med onkologen. Dom ringer vid 14 tiden. 

I måndags var jag hos "min" onkologsköterska Marie. Var då förberedd med papper ang s-100 provet som jag vill ta. Hon har verkligen ingen aning om vad det är för något prov. Hon skulle prata med doktorn om det. Jag fattar inte att det kan vara sådan skillnad mellan landsting. På ena landstinget är provet rutin vid MM på andra har dom ingen aning om vad det är? Ett så otroligt viktigt prov? Fattar ingenting :-\ 

Innan onkologen var jag upp till jobbet en sväng. Det gör mig på så otroligt gott humör, även fast jag inte kan vara med i matchen så känns det ändå så skönt att träffa gänget. Jag saknar dom något så vansinnigt! Tack Kristina för halsbanden (y) 

Jag stod och pratade med tjejen i kassan på onkologen om ädelstenar, hon är lika intresserad som jag. Hon tyckte mitt halsband med rosenkvart var så vackert. Då berättade jag min hemlis, att när jag ska röntgas stoppar jag mina 3 lyckostenar från mina barn i strumporna. Dom ger tur! Så sa jag att nu idiotförklarad du väl mig, nehejdå, inte alls :-D hon stoppade en sten i bh'n ibland när hon behövde. Härligt med likasinnade. När jag var klart och gick därifrån så mötte jag henne, och gav henne mitt senaste armband jag gjort. Ett jättevackert armband med flisor av sten jag inte minns namnet på, beigh med svarta prickar på och en onyx. Den dagen gjorde jag någon lycklig, hon blev alldeles knottrig och fick tårar i ögonen. Det känns bra att bara ge bort ibland!

Jag har ff inte hört något om mitt röntgensvar? Vilket innebär att jag går runt med nerverna utanpå, för jämnan. Tårarna står alltid beredda att börja rulla. Men Nicke säger att det är helt ok. Jag tror på honom <3 Elin säger också att jag inte behöver oroa mig, hon pratar aldrig strunt, så då är det sant <3 

Härom morgonen lyckades Göran starta larmet på morgonen. Vi skulle nog behöva larmtjutare i varje rum. Jag vaknade inte  =-O En indikation på hur hårt jag sover.

Onkologen har nu ringt. Jag ska kontakta vc, det får bli i morgon. Så skulle sköterskan be Marie ringa upp mig ang intaget av mina tabletter.

Slutar dagens inlägg med att säga TACK till alla som läser min blogg. Vissa dagar är det över 400 personer som läser, och vissa dagar ligger min blogg bland dom 10 mest lästa av dom 100 mest lästa. 

Det är kul, det är tacksamt, det sporrar mig att fortsätta skriva :-*