Nu. Nu vet jag. Vattkoppor smittar INTE till bältros! Pratade med en läkare på onkologen som upplyste mig om att OM jag inte har haft vattkoppor, då får jag absolut inte träffa barnbarnen. Skulle jag få vattkoppor, då skulle jag bli fruktansvärt sjuk. Jag visste inte om jag hade haft vattkoppor, inte heller mina föräldrar mindes. Jag letade igenom gamla papper och lyckas hitta mina gamla böcker som ma och pa fyllde i när jag var liten. Jag hade vattkoppor 1964. Vilket innebär att jag får träffa Prinsessorna obegränsat. Elins grannar behöver inte längre råka ut för att Elin står i fönstret och skriker - Du får inte komma in!  :-[ 

Annars känner jag mig som att jag fått en släng av lepra. Blåsorna på fötterna blir bara fler och fler. Fick en brun fläck i ansiktet, den lyckades jag klia sönder en natt, så nu har jag ett svullet blodigt sår under ögat. Har fått en plupp stor som en ärta på armbågen. Pluppen fotade dom på onkologen för att se om den växer. 

   

Men annars mår jag ganska bra. ;-) Var hos kuratorn i måndags, efter det besöket bestämde jag mig för att jag måste sluta upp med att koppla alla dessa extra skitsaker som jag får med cancern. Men det är svårt att styra hjärnan. Hela tiden kommer tanken, är det cancern som ger mig denna plupp, är det cancern som gett mig ett sår under ögat, är det cancern som gör att jag har foten full med blåsor. Jag måste lära mig att istället njuta av beskedet att allt såg bra ut på senaste röntgen. Svårt. Jättesvårt.

Jag vet ju inte vad jag ska hålla koll på, jag har ju ingen aning vad som händer den dagen det börjar växa, hur ska jag veta? Annika märkte ju ingenting av att hennes behandling slutade fungera och hennes metastaser fick frispel. Metastaserna förökade sig med blixtens hastighet, överallt i kroppen. Hon kände ingenting. 

Nej, jag måste ta tag i mina tankar och styra om. Jag måste passa på att njuta istället för att gå och oroa mig.

Förutom att jag denna vecka mest varje dag besökt sjukvården, är det inte pluppar så är det omläggning av min böld, så har jag njutit. Jag har haft sonen hemma, det är lycka. Han är snart klar med sitt körkort, då flyttar han hem till sig igen. Men sen är han bostadslös 1 månad, kanske han kommer hit då igen? Vi har goda vänner och grannar som har en lägenhet mitt i Stockholm, den får han låna om han behöver. Han jobbar ju på helgerna så han behöver då någonstans att sova på dagarna. 

Igår skulle jag hämta Lovis. När jag kommer står hon vid staketet och tittar efter mig. Vinkar och hoppar upp och ner när hon ser min bil, så skriker hon, nu kommer min mojmoj! Personalen hade letat efter henne, för hon hade gått ut utan västen. Alltså hade hon stått vid detta staket som är bakom ett hörn hela tiden och väntat på mig. Lilla, Fina barn. Då blir jag tårögd, måste blinka bort tårarna så hon inte ser. Det är så stort för henne att jag ska komma och hämta. Hon talade om att nu ska vi till bibblan och äta kaka, så frågade hon om vi kunde gå till lekparken sen. Självklart. Sen gick vi och köpte varsin kasse med frukt, en till henne och en till Ida. Hämtade syrran på fritids och åkte hem. Tjejerna var så goa och glada, Lovis talade om att -jag älkar dig Ida, och mina ögon blir sjöblöta igen.

Hemma satte sig Ida i soffan, jag la mitt huvud i hennes knä och sa, ge mig lite energi min älskade unge. Det tyckte hon var kul, så hon tog mina händer och jag sa att jag känner hur jag blir full med energi nu. Tack snälla barn. Hon avslutade med att pilla runt i mina lockar en stund. Blev som nyfödd :-*

Har inte köpt nya jeans senaste 100 åren. Med tanke på att jag gått ner 15 kilo så måste jag nästan gå och hålla i dom för att inte tappa dom. Måste alltid ha långa tunikor för att inte visa hur fruktansvärd jag ser ut i dom. Jag har hela tiden tänkt att, nej, varför ska jag lägga pengar på nya kläder? Jag vet ju inte hur länge jag kommer att ha dom. Inte slösa. Sjuka tankar som måste styras om. >:o 

Elin sa till mig vad jag skulle köpa, och vart. Tack hjärtat! Underbara jeans. Så köper du minsta storleken. Nu får du väl ge dig älskade dotter, jag är väl för tusan inte en 34!

Jag var en 34 =-O Började med att prova stl 36. Drunknade. Det blev 3 par byxor, i 34. Äntligen var jag så pass smal att jag kunde köpa mig ett par chinos. Har en kollega, Y som brukar ha chinos, så sabla snyggt. Men på den tiden tyckte jag att jag var för kraftig för att dom skulle sitta snyggt på mig. Men nu så! 

Jag har alltid tyckt att den som har Sveriges snyggaste ben är Christer Lindarw. Nu har jag sådana ben. Men dom är inte lika snygga på mig :-( Aldrig blir man nöjd!

På söndag har jag och maken bokat in en kryssning. Vi behöver göra något kul. Vi har ju all möjlighet i världen att kunna göra det sedan han slutade som bonde. Jag är lite försiktig, valde en lite lagom hytt. Glöm det, maken krävde den finaste hytten. Ska det vara, ska det vara ordentligt :-D 

Helgen efter är det dax igen. Denna gången med min Lilla Familj. Barnen har påsklov, kompisarna åker till fjällen. Då tycker jag att dom måste få göra något roligt, alla föräldrar kan ju inte ta ledigt alla lov, alla har inte möjlighet att åka till fjällen. Så det blir en påsklovskryssning, med allt vad det innebär. Massor av roliga saker för kidsen att göra. Åh, vad jag längtar!

Idag fredag, lunch hos ett par grannar. Middag hos svåger och svägerska. Toppendag alltså 8-)