För det första har jag blandat och gett vad gäller dagarna. Idag är Dag 854!

Fick en släng av magbasselusk när vi kom hem. Trodde jag ivarjefall. Mådde pyton på måndagen. Dagen efter var jag ok igen. Resten av veckan var sådär, går inte att förklara. 

På torsdagen åkte jag med Ida och köpte en avslutningsklänning. Vit. Hon var så vacker. Då frågade hon, mormor hur gör man för att bli smal? Varför undrar du det. Jo för idag var det en kille som sa till henne att hon är tjock. Då är det som att någon tar mitt hjärta i handen och pressar ihop och sen kastar i stengolvet. Det gör så ont, så ont 😭 Tack gode Gud för att det barnet är starkt, hon tycker om sig själv och det är huvudsaken. Hon hade blivit ledsen, men inte så att tårarna rann, utan bara så att läpparna skakade. Fan ta dessa elaka ungar. Jag skulle önska mig 5 minuter ensam med var och ett av dessa barn som är så elaka. 😡

Fredag morgon ringde klockan 6, jag skulle på skolavslutning. Sa till Göran att nu vet jag hur du känner dig när du vaknar på morgonen efter en sen festkväll. Men det var nog inte bara det att jag var trött, jag var dessutom sjuk, men det fattade jag inte. Stod och tittade på när barnen sjöng, jag hade sagt till Ida att när jag tar på mig solglasögonen då tycker jag ni sjunger så fint så tårarna kommer, med solglasögon syns inte det. Hon log när hon såg mig med solglasögon 😂 Avslutning i klassrummet, fröken slutar, och en ny dyker upp nästa termin. Så synd. Jessika var helt fantastisk, det var en fröjd att vara med på hennes lektion. Hon jobbade stenhårt med att man INTE skriker rätt ut, att man pratar med små bokstäver, sitter still osv. Sen tog vi en medhavd fika på filten. 

Jag fick med mig Ida och en kompis till henne hem. Men jag kände mig konstigare och konstigare. Satt vid köksbordet med paddan, men jag bara höll på att somna hela tiden och mådde fruktansvärt illa. Helst ville jag bara lägga mig på golvet och sova. Kräktes. Gick och sa till tjejerna att vi måste åka till stan NU. Jag är sjuk och måste skjutsa hem er! Jag tänkte aldrig så långt att det hade varit bättre om någon hämtat dom. 

Väl hemma igen kröp jag ner i sängen och sov till kl 22, då väckte Göran mig för att kolla hur jag egentligen mådde. Han hade tittat till mig tidigare och pratat med mig. Somnade omedelbart om till 11 dagen efter. Vaken en stund, för att snart igen somna om. På kvällen gick jag upp en sväng, åt en kokt korv. Avvaktade. Det gick bra. Gick och la mig och somnade. 

I morse vaknade jag 8, gick upp och gjorde kaffe och tog med upp i sängen till oss. Sen somnade jag om igen 😳.

Jag vet inte OM det kan vara så att jag har tagit dubbel dos med medicin i fredags morse? Jag vet inte om att jag har gjort det, men jag saknar en omgång piller. Skulle det vara så illa ska jag nog vara glad att jag bara har sovit bort giftet och dom andra tabletterna. Jag är fortfarande fruktansvärt trött, har absolut ingen lust att äta någonting, eller göra något. Vill bara sova 😴💤 och sova. 

Typiskt, just den dagen som jag mådde bra, i tisdags, då ringde Marie från onkologen för att höra hur jag mådde och hur resan hade gått. Bra, svarade jag på alla frågor, bra var ju det rätta svaret, just den dagen. 

Fick ett mail igår från cancerrehabfonden. Dom har fått ett återbud på en av rehabiliteringsveckorna och undrade om jag hade möjlighet att ta den platsen? Frötuna gård. Låter underbart. Men just den veckan är för kvinnor med bröstcancer och där passar jag ju inte in. Jag påminde dom om det så nu får vi se om jag får åka dit ivarjefall fall. Jag vill gärna 👍