Sjukt trött, galet trött, onormalt trött. Idag alltså.

I måndags var jag till onkologen för att hämta piller och ta prover. Jag känner att jag har något skit i kroppen. Mer än det jag redan har, som jag aldrig kommer att bli av med. Nej, lite mer positivt, jag kommer aldrig bli av med det, men jag ska göra allt för att det inte ska bli mer eller större. Jag har någon slags bassilusk i mig, tror jag. Känner mig helt enkelt opigg 😞 Ingen idé vi kollar, det är ju ivarjefall fall alltid virus du får tyckte min sköterska. Min fötter som är värre däran än vanligt är ingen idé att visa ens. Finns ändå inget att göra. Jag betalar det priset! 

Det finns dom som har det värre, Annika tex, som fick 2 kilos tumören i magen, som växte med blixtens hastighet. 3 läkare sa nej, dom vågade inte operera, den 4, hennes hjälte gjorde det. Hon klarade operationen. Det gick dock inte att ta bort allt. Nu har hon fått "min" Tafinlar igen, plus en annan sort. Nu håller vi tummarna för att den combon fungerar. Hon är hemma hos barnen igen. 

Sen var det dax för ett besök hos min kurator. Gör nytta 🤗

Igår var det Prinsessdag ❤️ Veckans höjdpunkt. Dagen då jag får tokskratta. Dagen jag glömmer att jag är sjuk. Jag säger som Ida, jag vill inte att du ska vara sjuk mormor, men om du inte var det, då skulle du inte kunna hämta oss. Klok ung dam 😘 Vi körde allt enligt rutin. Café, bibblan och stora lekparken. Men den här gången gick vi in och handlade varsin t-shirt till tjejerna. Den fanns inte till SmåSessor, så Lovis blev mer som en klänning. Sen var det hemfärd, Ida har sin mountinbiketräning, den vill hon för allt i världen inte missa. Elin funderar på att köpa varsin mountinbikecykel till både henne och Lovis, så har hela familjen en gemensam aktivitet. 

Jag åkte hem och kröp ner i hängmattan under tjockt täcke och en katt ovanpå, varmt, gott och underbart skönt.