Dag 701. Klagomål
Jag har fått klagomål. Jag skriver inlägg för sällan. Det gör att en del läsare blir oroliga för att något hänt. Gulligt Ibland har det inte hänt något speciellt i mitt liv och ibland är jag bara helt enkelt lat
I helgen var huset fullt av folk. I fredags hade bygdegårdsföreningen årsmöte hemma hos oss, med middag, men Ida sov över, så jag fick gå och sova kl 21. Resten av helgen flyttade mina föräldrar, så syrran med familj bodde hos för att kunna hjälpa till.
Söndagen startade med ett herrans liv. Elin med familj skulle på fotografering. Hon ville alltså hem i god tid innan för att hinna göra iordning alla. Annars blir det som hon sa att hon hinner fixa tjejerna, men själv står hon i mysbyxor och okammat hår när det är dax att åka. Hon var irriterad, skulle fixa sovrummet, städa lekrummet mm. Tjejerna var trötta och ville inte vara med på noterna. Dom skrek, var osams och grät. Ida ville absolut inte åka ifrån mormor. Elin for runt som en iller för att fixa allt. Jag fixar inte gap, och skrik och gråt. Då blir jag ledsen. Då börjar mina tårar rulla. Usch.
Hela eftermiddagen var så tyst och lugn. Sen åkte vi och åt middag hos Lilla Familjen.
Lilla Lovis ha blivit medveten på äldre dar. Hon har förstått hur mycket jag umgås med Ida. Häromdagen frågade hon sin mamma om kanske mormor skulle kunna hämta henne på dagis någon dag. Det känns som att någon tar mitt hjärta och kramar ihop, hårt.
Så i måndags skulle jag till min doktor på vårdcentralen för att få inhalatorer, jag fick även en ny dos med pencilin eftersom jag aldrig blir bra från förkylning och hosta. Hon är fullkomligt fantastisk, tar sig all tid i världen som behövs, inget stress. Var nog mer eller mindre 1 timme hos henne.
Sen åkte jag och hämtade Lovis Hon satt på en stol och väntade på mig. Det enda hon sa var - när kommer mormor? Det var lycka när jag kom. Älskade Lilla Prinsessa. - vad ska vi göra mormor? Jag svarade att vi åker till bibblan och fikar och läser lite böcker. - ja, det gör vi. Så blev det, vi hade ett par underbara timmar. Självklart talade hon om för storasyster på morgonen att idag hämtar mormor mig. Det var inte populärt hos en Stor Prinsessa som har ensamrätt på mig
Idag är det hennes tur att bli hämtad
Igår, tisdag, skulle jag ta tåget upp till Stockholm för att träffa 2 olika mäklare i lägenheten. Framme i Enköping ser jag att tåget är 1 1/2 timme försenat? Pga rådande väderlek? Fattar inte, det var ju inte ens något väder. Hann kasta mig på en buss till Bålsta för att istället ta pendeln in.
Vilken eftermiddag, jösses. Bestämde oss först för den första mäklaren, han verkade kanonbra. Jag ringde till nästa mäklare för att avboka henne. Men hon bad på sina bara ben att åtminstone få komma och presentera sig och sitt. Efter mycket tjat sa jag, ok, kom då. Första mäklaren blev inte jätteglad över det. Men jag sa att vi har nog bestäm oss för dig, så det är lugnt.
In stormade en tjej, med karisma. Presenterade sig och sitt. Gav oss ett outstanding erbjudande, hon skulle bara ha detta objekt. Hon fick det! Till ett fast pris som ingen annan kunde slå.
Mailade på hemvägen den första mäklaren, han var inte glad. Förstår honom, men detta är inte personligt utan ett yrke där sådant kan hända. Sen kom ett mail till ifrån honom där han erbjöd oss samma arvode som hon hade gett oss, utan att veta vad det var Huggsexa
Jösses, han har tillochmed ringt nu på morgonen såg jag.
Den här lägenheten är uppenbarligen mycket populär. Ja förstår det. Mitt på Söder, ett stenkast ifrån Skanstulls t-bana. Den absolut bästa affären jag gjort i hela mitt liv.
Redan om en månad, typ, blir det visning. Så Nicke har en del målning att göra innan dess. Sen får vi se.
Det enda negativa är att, sonen kommer alltså att flytta till Australien redan innan sommaren Min Lillunge kommer att sälja av all sin egendom, och flytta till andra sidan jorden. Det känns hårt. Samtidigt som det känns bra. Det är där han har sitt liv. Det är där han har sin Lara. Han ska självklart flytta dit!
När han har fått sitt sambovisa kommer han att söka in på skola. Han vill plugga. Helt rätt. Det gör mig så gott att veta att del av vinsten på lägenheten kommer att betala hans studier som verkligen inte är gratis i Australien.
Dax att starta upp dagen!
2 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Dag 695. Resa=sjuk?
Nästa inlägg: Dag 710. Nu vet jag......
Hej Marie! :-) Din mus skulle trivas i mitt badrum. Det är turkosa (sedan någon gång på 70-talet :-) ). Mössen i våra tidigare hus har älskat kattmat, jag har hittat deras "gömmor" när jag flyttstädat, så serverar du den lilla vännen i garderoben lite kattmat, får du kanske ha dina ljus ifred :-). Jag har inga möss i mitt nuvarande hus, känns lite tomt på något vis. I förra huset var det större skogsmus som flyttade in. Jag tyckte kanske inte miljön under min diskbänk var lämplig för just skogsmus, samt lite för trång och begränsad, så jag brukade fånga dom i bur (när populationen blev astronomisk) och släppa ut dom i skogen bakom ladugården så att dom åter fick känna friheten i skogen. Fast då fick jag alltid lite ångest för tänk om dom inte hade tillräckligt med vinterpäls efter att ha bott tempererat en tid. Försökte trösta mig med att i ladugården fanns där både värmelampa (till en stackars mycket gammal höna som inte riktigt orkade hålla värmen för egen maskin, och jag uppskattade inte till fullo att hon bodde i en bur i köket - flax med lilla vingen = sågspån ÖVERALLT ;-)) samt hur mycket mat som helst hos höns, kaniner och hästar. Så jag oroade mig såklart över dom små mössen. Och en massa annat, såklart. . . Läste igår några (säkert) kloka ord om hur oro över morgondagen själ närvaron - från/i dagen. Jaha. Hur GÖÖÖÖÖR man (kvinna) för att sluta oroa sig då!? Det är ju inte som att där finns en ON/OFF-knapp att knäppa på(av) och VIPS är all oro borta. . . Vi skulle ju också kunna vända på det hela och mena att den sortens människor som oroar sig, har en enastående fantasi :-). . . Må det bli ett gott år för dig och din familj Marie, och må metastas(+fultord) förtvina och försvinna och aldrig mer visa sitt fula tryne! Allt gott till Dig, och stor kram :-)/Anna
Long time :-) Glad att höra av dig! Min turkosa lilla mus is no more. Jag tror att den var min kompis som blev uppäten av Julia en natt. Saknar henne. Vissaste alltid att hon var mätt när jag tittade in i förrådet :-)
Kloka tankar! Som vanligt Anna. Denna ständiga oro som sitter där i onödan. Min plan för året är att alla fulord ska bort ur mitt liv :-) Det är nu dax igen för röntgen och läkarbesök med svar. Men konstigt nog känner jag mig inte spec nipprig. Känner mig lugn och sansad. Jag känner ju en massa knölar i armhålan, men mammografin sa nada och det beror nog på den stora viktnedgången. Allt känns så mycket tydligare. Jag hoppas du har det bra Anna <3 att livet är snällt med dig och barnen. Blir glad att höra av dig! Kram Marie