Stod ingenting på kallelsen från kirurgen att jag borde ha någon närstående med mig. Bra. Betyder goda besked. Trodde jag i min enfald. Min finaste Elin krävde att få följa med mig, så hon tog ledigt från jobbet. In på ett rum och snart nog kom melanomsköterskan samt en läkare. I knät på mig så kastade dom att jag hade fått tillbaka min melanom, nu kallad spridd melanom. Operation var planerad till 4 april. Eller inte. 

Först skulle jag på röntgen, man kunde ju kanske tycka att dom borde ha haft ett datum klart för röntgen att ge mig. Men nej, det kallas logistik, och det verkar tyvärr inte vara deras starka sidan. 

Röntgen skulle visa om eller rättare sagt hur mycket metastaser som spridit sig i min kropp. Ähhhhh, varken Elin eller jag fattade speciellt mycket. 

Så egentligen eller troligen blir det ingen operation, har det spridit sig, vilket vi egentligen vet att det har eftersom jag har en ärtstor tumör under armen. Ja då är det ingen idé att operera. Ähhhhh?

Hade många frågor, men fick knappt några svar, läkaren var ju kirurg och inte cancerläkare. Hade eg inga svar att ge. 

Mer än att spridd melanom är en obotligt cancer. Det enda som eventuellt går att göra ät att bromsa den. En tid. 

Gå nu hem och vänta på kallelse från röntgen. Tack och hej, leverpastej.

Hur bra mådde vi alla den kvällen?