Kan inte sova!

Hostar och hostar, så nu har jag gått upp och gjort mig en kopp te. Hoppas det hjälper.

Foten; fick ett brev från läkaren efter 3 veckor där det stod att om jag fortfarande hade ont skulle jag kontakta vårdcentralen. Jag kontaktade vårdcentralen och fick omgående åka in till Eskilstuna och ta en ny röntgen.

Dagen efter ringer läkaren och säger -jag förstår att du har ont, ett av dom långa benen ovanpå din fot är av, men det är försent att göra något nu. Det var alltså bara till att fortsätta halta fram här i livet, jag haltade alltså runt på Rhodos en vecka med ett brutet ben.

När jag efter 2 veckor kunde få på mig en stövel, så jag jag sommarens första promenad med Dino. Det skulle jag inte ha gjort!

Ingenting hände under promenaden, jag snubblade inte, trampade inte snett, allt gick klockrent och kändes ok.

Dagen efter kändes det inte ok längre. Återigen en rund fin fot som var omöjlig att stå på.

Den här gången behövde jag inte gå via vårdcentralen utan fick åka direkt till ortopedakuten. Ny röntgen. Den här gången syntes skadan med en gång. 2 ben till ovanpå foten brutna? Nu hade jag alltså lyckats bryta ben nr 2, 3 och 4, utan att göra illa mig? Eller så har jag så hög smärttröskel att jag borde hålla mig helt i stillhet resten av livet.

Nu fick läkaren ett extra veck i pappan när hon sa till mig att hon skickar vidare detta till onkologen, jag måste göra en skelettröntgen. Jag förstod varför.

Jag fick en stor känga att spänna fast på foten och fick i 6 veckor sitta med tossingen i högläge. 

Tungan; jodå, efter att ha gjort sig jättefin inför besöket på specialisttandvården så tog det inte lång tid innan den återigen blev sårig. När såret blivit lagom stort så hade jag ju turen att få ringa direkt till Eskilstuna. Fick en tid dagen efter.

Nu var det dags igen, att skära bort en bit av tungan, och ja, det är lika vidrigt som det låter. Gör dock inte ont under ingreppet, men innan, när bedövningssprutan körs rätt in i såret. Ihopsydd och hemskickad med blodstillande tussar.

Somnade innan jag landade i soffan hemma och sov till morgonen. Då hade jag ont och trassligt med trådar i munnen. Sluddrade så jag var tvungen att förklara mig varje gång jag pratade med någon, i en vecka eller kanske 2. 

Tandvården fixade även så att jag nu fått ännu en bettskena, nu på underkäken, mina tänder lärde sig att bita svårt i kinden trots skena, nu är det stopp på det. Ser ut som en boxare när jag går och lägger mig, men maken har ganska dålig syn så jag får vänta tills han tagit av sig glasögonen, då ser han inte att jag tagit på mig dessa. 

Gjorde min halvårsröntgen i augusti tror jag, fick åka till Katrineholm pga att tiderna i Eskilstuna är slut? Har fortfarande inte fått svar, så jag var och hämtade ut svaret själv. Allt såg bra ut. Jag antar och jag hoppas att jag omgående får besked om allt INTE ser bra ut. 

Får ju inte glömma att säga, att midsommaraftonen firade jag tillsammans med Dino, inlindad i en filt, sittandes på verandan i en gungstol och lyssnade på en bok. Jag hade fått corona.

Nu väntar jag bara på att få kallelse till att göra ännu en röntgen, denna gång för att kontrollera om jag blivit benskör, man blir ju lite fundersam.

Så för tillfället är livet rätt ok 👍 

Men idag dök det upp ett stort svart moln. Vår Sergej, vårt barnhemsbarn som bott hos oss några somrar, som jag hälsat på flera gånger i Ryssland, och haft kontakt med sedan dess, fick idag inkallelseorder. Han hatar kriget, han hatar sin ledare, han hatar sitt land. Han är pappa till 2 små barn, han vill inte bli kanonmat.

Vi har haft kontakt hela dagen, via Isabelle, ett fd barnhemsbarn som bor i Sverige sedan ca 20 år. Sergej är helt förtvivlad, han vill till Sverige, han vet bara inte hur han ska ta sig ur landet, han har inget pass och inga pengar. Han sitter fast i geggan. Vi kan hjälpa honom med pengar, men det är ju omöjligt att föra över pengar till Ryssland.

Han var livrädd att dom skulle komma och hämta honom redan i helgen. Det enda vi kan göra just nu är att hålla tummarna för att det löser sig på något sätt. Tyvärr är det så att lyckas han fly, då vet han inte när han får se sin familj nästa gång. Åker han dit, är det 10 års fängelse. 

Känner mig så hjälplös.