När jag vaknade hade Nicke skickat ett världens bästa mamma meddelande. Herreminskapare vilka ljuvliga barn jag har  :-D Det skulle komma behövas en dag som denna.

Som vanligt hade sköterskan inte nämnt något om att jag borde ha någon med mig, men eftersom jag inte litar på dom längre så ville göran följa med. 

TackGodeGud för det. 

Göran och jag åkte dit. Hemsk dag, hemsk väntan. Träffade en ny länkare, melanomsköterskan lyste med sin frånvaro, fast hon ska vara med på dessa möten. 

Jaha, dåvaredaxigen. Tyvärr. Melanomet har spritt sig till båda mina lungor. 

Då undrar jag bara, när dom ser på röntgen att jag har spridd melanom i båda mina lungor. Varför i helvete skickar dom mig då inte direkt till onkologen/canceravdelningen, istället för ännu ett besök på kirurgen? Han kunde ju inte heller svara på några frågor, självklart, han skär i folk, han behandlar inte cancer.

Tack och hej, leverpastej. Nu åker ni hem och inväntar kallelse från onkologen.

Riktigt, riktigt, djävla skit tungt. Åkte hem till Elin på kvällen när Sessorna somnat och berättade det fruktansvärda beskedet.

Betyder detta att jag inte ska få se mina allra finaste Prinsessor växa upp? Hur lång tid har jag kvar?

Tack Elin för att jag har dig!