0510. Skulle bara gå på toaletten, typ i sömnen, då hör jag från maken -sätter du på kaffe? Nej, det är fortfarande natt, tyst, sov. Och där blev jag klarvaken! 

Så nu sitter jag i soffan och väntar på att kaffet ska bli klart. Maken sover givetvis som ett barn igen.

Har återigen haft en infektion och har fått penicillin, den här gången var det rätt från början, inom ett dygn var jag redan bättre.

Det var lite läskigt den här gången, vi hade min underbara lilla familj här på middag, minus min stora prinsessa som numera har fullt upp med annat. Precis som det ska vara. Jag kan inte fatta, hon blir 14 år snart, och den lilla 10? 

Nåväl, när jag står och lagar mat, ”helt frisk” är det som att någon sparkar mig i huvudet. Jag vet att ingen gjorde det, ingen i min familj sparkas, inte ens tjejerna när dom är osams gör det. Och osams är dom, det ska gudarna veta, normal osämja mellan systrar antar jag (min syrra och jag var nog onormala, vi var aldrig osams, som jag minns). Gamla pappa, han bara sitter och ler åt dom. 

Jag klarade mig genom kvällen men stöp sedan i säng med 39 graders feber. Där låg jag sedan med en huvudvärk som gjorde att jag såg genom en dimma. På onsdagen gjorde jag coronatestet, svar på kvällen, negativt. 

På torsdagen när jag fortfarande hade samma fruktansvärda huvudvärk, och febern hade sjunkit men kommit tillbaka, då ringde jag till vårdcentralen. Sjuksköterskan gillade inte vad hon fick höra, så hon skulle prata med en läkare och återkomma. Efter en kvart ringde en läkare upp mig. Fundersam. Det där med att huvudvärken kom på några sekunder oroade honom, men att jag dessutom hade feber, stämde inte in. 

Han ville träffa mig, så jag fick komma in omgående. Kollade, lyssnade, tog prover. Allt visade på en infektion. Fick penicillin och kortison och skulle höra av mig om jag inte blev bättre. Det blev jag 🙏 redan dagen efter lättade huvudvärken.

Jag har träffat ”min” Andreas för första gången på ett drygt år. Tack Gode Gud för honom. Vi fortsätter som vanligt, med dosen jag går på, jag är van med den, har lärt mig leva med den, och vill inte göra någon ändring. Tänker på min melanomvän Marie, som efter många år med min medicin, slutade äta dom för hon var ju frisk. Jo tjèna, efter 1 månad hade hon fått både hjärntumör och metastaser i levern. Nix, jag fortsätter med mitt gift ☠️ Jag har nu så många melanomvänner som har gått bort, lika ledsamt varje gång, dom flesta dessutom yngre än mig.

Vi ska i varjefall dra ut på röntgen, till 1 gång/halvår, helt ok, men dessutom ska jag bara ta prover varannan månad istället för varje, det känner jag mig inte lika nöjd med. Ska jag nu röntgas mer sällan, tycker jag att det är ännu viktigare med proverna.  Dock har jag och Marie jämfört våra prover, hon tar 100 och jag tar 10. Nja, inte riktigt så illa men på mig tas ingen cancermarkör? Kallas LD, eller ev S100. Miss eller?

Annars händer inte så mycket här ute på landet. Maken jobbar en del och jag går runt och pratar med Dino, han är en bra kille, alltid glad och säger aldrig emot.

Coronaperioden har varit bra för sonen, flera beställningar på tavlor, ska lämna av en i Karlstad nästa vecka. Måste dessutom få ihop nya verk till en utställning. Har fått äran att spela (dj’a) på en känd krog på deras öppningskväll. Sånt gör en mamma lycklig. Lika lycklig som jag är för våra söndagsmiddagar med dotterns familj. Har hela tiden något att se fram emot.

Idag ska jag hämta ut mina första riktiga glasögon. Jösses, hur ska det gå. Fullkomligt svindyra, men, fördelen är att jag inte kommer att behöva leta efter mina glasögon flera gånger om dagen! För dom ska sitta på näsan!

You made my dag! Finaste kusin Cicci! Längtar tills vi kan ses på tur med vovvarna och husbilarna! 

Ska vaccineras den 8 maj 🙏