Dag 23. Min chef, en toppenchef
Han kom in till mig på morgonen och tog ett snack om hur jag egentligen mådde, var ju tvungen att erkänna att det har varit bättre. Han önskar att jag kommer att komma till jobbet så mycket jag orkar, det är just nu bästa receptet när man bara går och väntar, jag får komma och gå lite som jag vill, om jag vill. om jag orkar. Det jag vill är att vara på jobbet, när jag ska vara på jobbet.
Sen kom det jobbigaste, var tvungen att berätta för Elin, min finaste lilla tös. Hon tog mycket illa vid sig, men kräver att få följa med mig den dagen när jag ska till kirurgen för att få veta vilken sort cancer jag har. Bröstcancer är ju det som fortfarande hägrar i min värld. Jag talade om för henne att det kan bli jobbigt, och hon undrade vad det gör för skillnad, det är ju ändå så jobbigt som det kan bli. Min Älskade pluttunge
Föregående inlägg: Dag 22. Äntligen ett besöket.
Nästa inlägg: Dag 28. Hypokondrikerdag.
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar